Så var den äntligen här, dagen D, min andra Ironman! Eller äntligen och äntligen, känslorna dagarna innan loppet pendlade mellan panik, förtvivlan och förväntan.
Carina och jag åkte ner till Kalmar under torsdagen, hängde lite i mässområdet, fick våra nummerlappar, gick på preracemöte och så till Öland och campingstugan där Håkan och Sebbe redan checkat in. 4 stycken förväntansfulla blivande Ironmans, jag stod visst för erfarenheten med ett tidigare genomfört lopp.
På fredagen tog vi det lugnt, checkade in cyklarna, åt mycket mat, snackade med lite klubbkompisar, la upp taktiken osv. Gick och la oss tidigt med klockan inställd på 04.00, jag sov som en stock, dock var det varmt och jag svettades en del under natten, hur blir detta med min vätskebalans...
Jag vaknade innan klockan av att det prasslade i köket, Håkan och Sebbe var redan uppe, vi tog frukost och åkte in mot Kalmar 04.50. Vi var rätt tidigt på plats, fick en bra parkeringsplats, gick och fixade med cyklarna dvs tog bort regnskyddet, fyllde flaskorna, pumpade däcken och fyllde ramväskan med proviant. Var såpass i god tid så vi hann sova 15 minuter i bilen innan vi tog våtdräkterna och gick mot starten. Träffade på övriga I2are och fick oss ett gruppfoto, snackade lite och klädde på oss våtdräkterna sen gick vi mot starten. Gick några lite nervösa minutrar innan man kommit ut på bryggan och kunde gå i vattnet. Jag hade bestämt mig innan att jag skulle stå i 1.30 gruppen men när jag gick i vattnet såg jag Markus och ville ha hans stöd. Klantig och självisk som jag är råkade jag fälla honom i något som skulle vara en kram och vi hamnade båda två i vattnet, skärpning Sara det finns faktisk folk som behöver ladda innan ett lopp och inte vill bli överfallna!!! Ja han vart inte arg iaf... Markus stod i 1.15 och det visade sig att nästan alla I2are stod precis brevid så jag blev kvar där.
 |
| Näsan hela I2s styra redo för start! |
Så gick starten och "slagsmålet" började, det var en rätt jobbig start med folk precis överallt! Jag lyckades ändå komma iväg hyfsat och blev inte så störd fram till första bojen, där hamnade jag i innerkurva och fick en rejäl smäll på min onda handled sen flöt det på bra igen tills vi skulle in i en smal passage vid varvningen. Här var det trångt! Armbågar, kickar, slag, folk både över och under en och så alla dessa megastora klockor folk envisas med att ha, är ju som en mindre tegelsten när man blir slagen med dem.... Efter varvningen flöt det iaf på bättre och andra varvet kändes riktigt bra!
Efter växlingen var det min favoritgren! Cykling! Cykelbanan gick över Ölandsbron, sen en runda på 12 mil på öland innan man återvände till fastlandet och de sista 6 milen. Över bron och de första 4 milen söderut på Öland var riktigt tunga! Det blåste kraftig motvind och man fick inte en meter gratis. Dessutom var det bitvis mycket folk och lite svårt att komma in i sitt eget tempo. En glad och hejjande Bea cyklade om mig just efter Färjestaden, jag ville hänga på men var orolig att ta ut mig i motvinden. När man äntligen vände tillbaka norrut igen gick det att köra på och då blev det lite roligt igen :) låg nog på ca 40 i snitt och matade, blev nästan inte omkörd av någon men passerade desto fler :) sen kom vändningen tillbaka igen och denna gång var det som en riktigt vägg! Över allvaret i vind som gjorde att trots att man trampade som en galning kom aldrig hastighetsmätaren över 25... Såg Håkan utanför en bajamaja och det var den första I2are jag sett på hela cyklingen! Han låg bakom mig ett tag men passerade just innan bron, då hade jag börjat bli lite trött, magen började bubbla och det kände sådär. Återhämtade mig dock och cyklade ikapp honom efter några mil för att sedan få bubblande mage igen och tappa honom igen. Magen gjorde att jag inte hade lust på varken sportdryck eller bananer och powerbares och sista milen ner till växling var jobbiga.
Direkt jag lämnat cykeln sprang jag in på närmaste bajamaja och förbannade mig att jag inte gjort det tidigare! Kändes mycket bättre i magen efter det! Drog iväg på löpningen och benen kändes riktigt pigga! La mig i ett tempo som jag kände att jag borde kunna hålla, i tanken hade det tempot varit 6 minuters men det kändes så bra jag la mig i 5.30-tempo och kände att det fick bära eller brista!
Blev nästan direkt omsprungen av Anders och påhejjad av tillresta I2 supporters, peppande! Jag sprang på och det var roligt, passerade många och de flesta i min närhet hade inget band på armen vilket visade att vi kört lika långt. Vid en vändpunkt såg jag Sebbe och det var hittills den enda I2aren jag sett, sen fick jag en snabb skymt av Lars och Jocke. Förra året såg jag I2are hela tiden på löpningen men nu hamnade jag i nåt slags vakum. Första varvet klarades av och precis som förra året var det grymt att komma in i Kalmar centrum, publiken var underbar!!! Jag hoppas de förstår hur mycket de hjälpte oss genom allt hejjande! Sebbe kom ifatt mig och drog om mig sen i slutet av varvet var jag ikapp han igen och vi påbörjade sista varvet tillsammans, jag orkade inte prata så mycket men det hjälper mycket att ha någon att springa brevid iaf. Kollade på klockan och såg att det fanns en liten chans att fixa maran på under 4 h, dvs stort personbästa, denna vetskap gjorde att jag sista varvet trots allt kändes ganska bra även om jag missade 4 h med 1 minut och 20 sekunder.... Fick en bra spurtstrid iaf med Johannes, han tog mig denna gång... Men roligt att gå i mål med en klubbkompis!
Tiden då? 11 timmar och 17 minuter! Jag är hur nöjd som helst!!! Personbästa på alla distanserna trots att vinden var emot oss. Och lika roligt som att prestera bra själv är att ha dessa underbara klubbkompisar, alla stöttar alla och extra roligt i år var att vi 3 tjejer som körde gjorde det så himla bra! Katrin uppfyllde tom sitt stora mål och fick en Hawaiistart!
Stort tack till alla som var där och hejjade, till alla goa medtävlande, alla klubbkamrater och till Johan som sponsrade med bränsle till resan. Jag har haft en helt suverän helg!!!
 |
| Carina, Kathrine och jag I2s ironladies som alla gjort en suverän tävling! |
