fredag 5 januari 2018

Lindas surprise

Gymnastikföreningen i byn har under julhelgerna gratis träningspass och idag passade det för mig så jag åkte ner och testade på vilket jag är jättglad för! Endorfinerna går bananas nu! :)

Det var en blandning av gympa-crossfit typ och jätteroligt! Mest roligt var det för jag kände verkligen att jag kunde vara med på övningarna och ge järnet! Hopp å stuts, djupa squats och till och med burpes! Det har vel inte hänt på minst 5 år att jag klarat nåt sånt! Så nu går ideerna på högvarv, nya mål, tävlingar? Jag är så pepp att jag inte kan somna.... :)

måndag 25 december 2017

Längdskidor

Äntligen har jag stått på skidorna!!! En helt magisk känsla! Hårda välpreparerade spår, blå extraföre, å en förvånansvärt stark kropp. Körde gröna milen på grönklitt och var nästan helt ensam i spåret. Gillar verkligen den banan, slingrig, småkuperad, i skog å över myr. Jag kan inte förstå att de flesta väljer att köra vägspåren på grönklitt.

Hoppas jag kan få mer barnvakt så det blir flera pass till när jag är här uppe, i Värmland regnar det :(

onsdag 20 december 2017

Mot 2018, återblick 2017

Jag har varit ledig nästan ett år men tycker ändå inte att jag åstadkommit något. Då är det dags å kolla tillbaka å säga SKÄRP DIG Sara! 

Det är ett problem för mig, jag jämför mig hela tiden med ettra den jag var förut, mot jätteseriösa triathleter, eller mot personer som klarar att göra tex en kostomläggning helt strikt. Instagram och facebook är livsfarliga för någon som har dessa problem. Det är något jag måste jobba med 2018, att tänka att grundnivån är 0, å 0 det är att ligga i en sjukhusäng och inte kunna röra sig alls, säg att jag är på 80 idag, då måste jag kunna nöja mig med att vara på 81 i morgon. Å ser man min resa från i somras när jag knappt kunde stödja på vänster handled tills idag då jag kan krypa på golvet tillsammans med barnen som var och är ett av de stora målen för mig, ja då måste jag tillåta mig att klappa mig på axeln och säga bra Sara! 

Och tittar man tillbaka på bilder så det ju hunnits med hur mycket som helst! trots att jag jobbade minst 50% under februari-juli och hade båda barnen att underhålla :) Jag skäms nästan att jag tycker att jag inte hunnit med något.... men som sagt det mind-setet ska jag ändra på till nästa år! 

Januari

Höggravid med 2-åring i släden, övernattning i stuga utan el och vatten. 

Höggravid på underbar skridskotur
 Februari
22 februari. Supersnabb födsel. Satt å fikade i sjukhuskafeterian 45 minuter innan hon kom ut för vi fick inte komma in på förlossningen....
 Mars
Mycket jobb....

Men oxå fina vårpromenader med hund och barn!

Sista helgen i mars var vi till fjällen!

April
Inlagda på sjukhus med RS-virus


Spelade badmintonturnering med barnens kusin Maya. Vi övade en gång innan :)
 Maj
Ett regnigt Orsasjön runt

Kanotåkning i orsa med mormor

"sprang" 5 km på triathlonklubbens KM med båda barnen och pippi i vagnen
 Juni
på lillasysters bröllop

Å i härjedalen på semester

Vandring till Åreskutans topp
 Juli
Cykeltur i Norge med mormor


Besöker god vän och tältar
Augusti
Hör talas om Movnat och bestämmer mig för att göra ett utegym, Naturlig träning det är min grej! 



Snickrar helt själv en monkeybar. Kanske jag kan klara att gå över sommaren 2018
 Septemper
Fösöker vara ute i skogen så mycket jag kan med barnen

Obligatoriska korvgrillar veden packad högst upp på ryggsäcken :)

Tripp, trapp, trull


På träningsläger med gamla skidtjejerna i Sälen/Trysil, de åkte rullskidor jag cyklade. Gick ungefär lika fort....

Energiboost! 
 Oktober
Tog tåget med barnen till Göteborg. Ps. jag är allergiskt mot barnvagnar
MAJ- cyklar Göta Kanal med barnen från Motala till Söderköping

I orsa å njuter

Gör små äventyr till en närliggande tjärn och dricker choklad
 November
Samma tjärn men isen har lagt sig

Åker som lagledare för det Svenska Landslaget i draghundkörning på barmark till VM i Polen
 December
Hundspann, blå himmel och strålande sol. Älskade Koppången 

Utbildningsdag i Stockholm med Konditionsidrott

-10 grader och Eira och jag är tigrar och isbjörnar och vi kryper flera hundra meter på landsvägen..... Det är en sån mamma jag vill vara som kan krypa å leka på golvet med barnen. Lycka! 

tisdag 5 september 2017

Kost och träning

Efter att ha kört Paleo AIP strikt i 3 veckor har jag nu varit tvungen att återintroducera råris och ägg. Å då inte en introduktion enl pappret utan en direkt introduktion. Min vikt rasade, jag tror jag producerade mindre mjölk till min dotter och det svartnade ofta för ögonen när jag reste mig upp. Men nu med ägg och ris känns det mycket bättre! Iaf riset, är eventuellt lite tveksam på äggen men ska fortsätta ett tag till och känna efter. Iaf så är min handled såå mycket bättre, det är skillnad på natt och dag! Jag kan förvisso fortfarande inte böja den rakt neråt än men flera grader mer än tidigare! Det är så coolt! Å det innebär att jag kan belasta den mer och på så vis få mer blodgenomströmmning och mer stabiliserande muskler, så detta känns så bra! 

Träning då? Jo idag är det en månad sedan jag började träna enligt MovNat-principen, dvs rörelser som "ursprungsmänniskan" gjorde. Krypa, hänga, hoppa, balansera och sånt! Jättespännande! Just krypa är svårt för mig med tanke på handleden men faktiskt jag rör mig åt att göra det bättre och bättre! Några svullna tår kan ibland ställa till det för balansen men med lite korrigeringar så funkar det riktigt bra! Och även om det inte syns så har jag fått mer muskler, vaknar nästan varje morgon med lite träningsverk å som jag har saknat den känslan! 

onsdag 9 augusti 2017

Utegym på G

För att jag ska kunna träna behöver jag närhet till träningen tidigare har det betytt, ut å springa men nu är min filosofi att köra mer styrka än kondition. Tror lederna mår bättre av det långsiktigt.

Så vad gör jag då, förutom att ha lite vikter hemma? Vi bor ju ca 30 minuters bilresa från närmsta gym... Jo men då bygger vi ett utegym såklart! Det kommer att bli så bra jag är helt exalterad av det! Önskar att det kunde vara klart nu på sekunden! Å önskar att jag kunde bygga allt själv utan att vänta på hjälp av mannen så det gick lite fortare... Men när han väl hjälper till ja då händer de grejer! 

To be continued... :) 

torsdag 3 augusti 2017

Viktnedgång

Jag har gått ner nästan 5 kg sen jag stod på vågen sist, de allra flesta skulle jubla över detta, jag gråter...

Jag är 181 cm lång och jag vill ligga mellan ca 69-72 kg, i morse stod vågen på 66 kg :(

Det var precis samma när jag ammade Eira, jag klarar lixom inte att hålla vikten uppe och jag äter nog inte som jag borde heller.... Barnen har runda goa lår iaf.... :)

Mitt problem är mellanmålen tror jag. Det är få som äter lika stor portion som mig till middag men därimellan kan det nog bli lite för dåligt näringsintag... Nu försöker jag få till dedär och standarden jag funderar på är:

Frukost: Soppa eller rester från middagen
Mellanmål: Grön drink med växter från egna trädgården plus en avocado för fettets skull innehåller även 1 dl benbuljong
Lunch: Rester från middagen
Mellanmål: Denhär är svår.... eftersom jag oftast är på språng men kanske en burk makrill i olja eller om jag gör i ordning en smoothie å har med.
Middag: Så stor och varierad portion som möjligt
Kvällsmål: brukar jag inte ta men kanske måste börja, en kopp benbuljong kanske

Barfota

Jag har knappt använt skor på hela sommaren på grund av bursiten i hälen, å det är helt otroligt vad man vänjer sig, nu kan jag gå obehindrat på nästan varenda grusväg :) Men igår så fick jag hem ett par skor nu med mjuk hälkappa och skulle testa dem och högerfot passar ju perfekt men vänster det är liksom för liten... kolla bilden så ser ni varför.... Jäkla skitsjukdom!

OBS jag spänner fötterna så det ska synas bättre :)



måndag 31 juli 2017

Närvaro

 Jag lyssnade på och Paleotekets podd om tre rutiner för att bygga hälsa. Det viktiga var och skaffa sig en morgonrutin och en kvällsrutin, så jag funderade lite kring det där vilka som ska vara mina rutiner och om jag kan hålla dom med två småbarn.

Vilka  rutiner det är än blir så klev iallafall upp 1 timme tidigare imorse, satt vid köksbordet och filosoferade, gick barfota ut och hämtade grönsaker till min smoothie, lyssnade på dottern när hon pratade med sin pappa efter att hon vaknat, ja jag försökte vara närvarande helt enkelt! Så här lite senare på dagen ser jag tillbaka och är väldigt nöjd över min morgon.

Frukosten blev butternut squashsoppa och en grön drink. Till lunch rester av soppan. Nu sitter jag i sjukhusets cafeteria och väntar på en bokad tid, för en månad sen hade jag säkert handlat i cafeterian för 50 kr men idag har de inget jag kan ät, det är billigt att vara hälsosam :)


söndag 30 juli 2017

Paleokost

Nu har jag ätit enligt Paleo i snart en månad och jag känner skillnad! Handleden känns mycket bättre och bursiten i hälen lika så, det är så peppande!

Tidigare har jag haft svårt att tacka nej när det bjudits på gott men denna gång har det inte känts svårt alls. Det enda avsteget jag gjort är att jag tagit mjölk i kaffet de få gånger jag druckit kaffe plus en glass men from med i morgon är det slut med det med, nu ska jag gå all in Paleo. Ska helamma Nora en månad till och under den månaden blir det inga avsteg och blir det bättre i handleden av kosten så kör jag 3 månader till sen slutar jag amma och då får vi se om jag går på mediciner eller ej. Önskemålet från läkaren är nog fortfarande att jag ska sluta amma och medicinera men jag vill gärna ge henne 6 månader bröstmjölk för jag tror på det!

Jag är pepp iaf!

onsdag 7 juni 2017

Min handled och jag

Min vänstra handled har varit katastrofdålig, min läkare (som jag för övrigt inte trivs med) sa att jag skulle sluta amma på direkten och börja med methotrexate. Nu är inte amning något jätteheligt för mig men Nora vägrar ta flaskan och det är ju så jäkla bekvämt att amma, man slipper ju planera något så tills hon är 6 månader skulle jag verkligen vilja fortsätta.

Jag har gripit lite efter halmstrån efter han sa så och hamnade tillslut hos en naprapat som är så himla duktig. 60 minuter hos honom och handleden känns som den gjorde för ett år sedan, men nu är det ett stort jobb att stärka upp den och få igång lite mer rörliget. Jag har ju istortsett inte använt den på ett helt år och det syns på musklerna i handryggen...

Jag ska försöka lägga in lite filmer på min träning och börja skriva lite för att hålla min motivation uppe! Nu jäklar!

måndag 5 juni 2017

Siljan runt

Så var det dags för siljan runt, prognosen sa regn och vi hade bestämt att vi skulle byta till 7 mil om det var regnigt för vi hade tränat så dåligt. Vi hade tur och fick regn ;) Svinkallt var det, jag trodde jag skulle frysa ihjäl innan vi kom ner till mora men sen blev det bättre. Vi höll ett bra tempo och körde om fler än vad vi blev omkörda av så det gjorde en ju inte mindre pigg!

Jag var orolig halva loppet för att ungarna skulle krångla, mormoster Annika var barnvakt för första gången åt båda och Nora vill ju inte gärna äta mat ur flaska.... Men det gick jättebra! Hade det inte regnat så mycket hade de nog stått ute vid vägen och hejjat när vi cyklade förbi. :)

Orsasjön runt är ju min hemma rutt, den man körde på kvällen när man kände sig pigg så det var kul att köra där igen å det blir ju några mil längre när start och mål är på sollerön. Jag kände mig pigg hela vägen och höll tempot åt vår lilla trio, min känsla var riktigt go och det var roligt att cykla! Tänk att det kan vara det trots man är så kall att man knappt kan hålla i styret och fötterna har ingen känsel... :)

3 timmar prick kom vi in på, jag hade säkert kunnat köra mycket snabbare men halva grejen är ju att göra det tillsammans!

tisdag 9 maj 2017

Karlstad reumatologmottagning = tårar i ögonen

Jag har inte varit på reumatologen i karlstad en enda gång utan att gråta när jag sätter mig i bilen, inte heller denna gång... 

Det är helt fruktansvärt! I Falun glada sköterskor som hejar på en när man kommer in, i karlstad, en grå korridor med ett stängt rum till en sköterska som stirrar rakt in in en dator å inte tittar upp. I Falun grät jag inte ens när jag fick diagnosen och oftast går man gladare därifrån än när man kom, i karlstad skulle de behöva en psykologmottagning utanför dörren. 
 
I falun en enkät man ska fylla i om hur man mår, i karlstad ingenting. inte ens en läkare som frågar desamma. I Falun en läkare som känner på varenda led, i Karlstad en som frågar varför man är där. I Falun en sköterska som kommer in med sprutor och gör rent och sätter på plåster. Ut och sen klart tack och hej, snabbt!  I karlstad en läkare som sätter på sig ett par handskar, tar en penna markerar på leden, glömmer nåt, tar av sig handskarna, går och gör i ordning sprutan, på med handskar, gör rent, kommer på att sprutan är för stor, av med handskar, ut i korridoren för att leta smalare nål, tillbaka, tvätta händer, på med handskar, pennmarkeringen borta, av med handskar, markera, på med dem igen å så sprutar vi!  Sprutan tas på skrivbordet där det ligger journaler å receptkopior å det blir blött av desinfektionen å blodfläckar överallt. Sen när man fått sin spruta frågar man lite försynt vad han tror om nästa led, jaha är den svullen oxå, ja det kanske behövs en till spruta, vill du det? å så samma procedur igen. 
 
I falun diskussion om resultatet på enketen och hur proverna ser ut. I karlstad inget. I falun rönten med jämna mellanrum för att se trenden. I karlstad är röntgen onödigt/man ser inget, trots att patienten är säker på att en pålagring ökat. 
 
Jag är så otroligt tacksam att jag kom till Falun när jag fick diagnosen, annars hade jag nog varit ett stort vrak nu.
 
Vänster handled är ett vrak, läkaren nämde ordet protes om det inte blir bättre. Fast det var nog långt bort i tiden hoppas jag... Tyvärr har jag vel gått med den för länge så musklerna har förtvinat, men trots allt krångel är han duktig på att träffa rätt med kortisonet så nu kan jag nog komma igång å stärka upp den igen! 

Jag är förövrigt för fritt vårdval! Iaf om det innebär att jag kan komma bort från karlstad och tillbaka till falun! 

söndag 9 oktober 2016

Handledsskydd vid simning

I morse stack jag till stan för ett kort simpass, 45 minuter i vattnet blev det.

Jag trivs verkligen i vattnet! Men jag simmar i slowmotion ;) Nästan så de som bröstsimmar kör snabbare... Men så är det alltid för mig de första passen innan jag fått till andning å sånt!

För att kunna simma överhuvudtaget måste jag ha handledsskydd,  har testat X antal varianter men nu äntligen funnit ett par som passar! De funkar som en korsett som man drar åt så man kan variera hur hårt de sitter å de sitter bra och stadigt på plats å stör inte nämnvärt i vattnet heller. Toppen helt enkelt!

lördag 8 oktober 2016

Att finna sin morot

När jag inte skriver så tränar jag inte.... Så nu vet ni hur lite jag rört mig senaste månaderna...

Dels beror det på motivation, dels på smärta. Min slemsäck i höger häl bråkar och mina handleder är kassa, först var det vänster men så fick jag en kortisonspruta och sen blev det höger istället. Värst är ändå hälen för benen måste man ju använda, händerna kan man lirka sig undan bara den ena är bra!

Men nu börjar ryggen krångla och min sambo som absolut inte är någon träningsmänniska sa till mig här på kvällen att "det beror ju på att du inte tränar" Tydligen var det det jag behövde, tog på mig träningskläderna direkt och gick stavgång 30 min. Nu känns det väldigt bra!

Funderade på promenaden vad som krävs för att jag ska ta mig ut, vad är det som motiverar mig? Jag har ofta ganska svårt att hitta morötter som får mig motiverad hela vägen. Jag tröttnar så otroligt fort på allting! Men nu så tänkte jag på min kompis Kathrine som nångång sa vad som motiverat henne, åtminstone å komma igång med träning å det var när hon, otränad, satt i en park och såg en äldre dam svinga sig i en lekställning likt en tonåring. Det var det som fick henne att börja träna. Å häromdagen lyssnade jag på framgångspodden å Lofsan, å hon motiverades av att vara stark inför sina barn. Och det känner jag är en bra bild för mig oxå, jag vill kunna lyfta upp Eira i luften med mina händer under hennes armhålor och svinga runt henne (kan jag inte idag....) Jag vill att hon ska tro att jag är den starkaste människan i världen! (det kanske hon tror änsålänge ;) )

Hur når jag dit då? Med de fysiska förutsättningarna jag har just idag är det simning, stavgång, cykel och så ska jag försöka mig på meditation och yoga. Och framförallt ska jag förstå att 30 minuter oxå är träning, för en med elitidrottarbakgrund är det väldigt svårt att förstå och då är det lätt att man struntar i det helt å hållet istället. Sen behöver jag se över kosten, å det är svårt, riktigt svårt för mig! Jag ska göra ett till försök på Paleo, aip-varianten klarar jag inte....

söndag 3 juli 2016

Att bryta ett lopp

Vi cyklade Vansbro Bianchi 120 idag, eller rättare sagt vi cyklade halva Vansbro Bianchi 120 idag. Jag har inte brytit många lopp i mitt liv och det känns inte alls bra att göra det men det var ändå det som hände idag...

Vi tog husbilen och åkte till Vansbro igår, campade på en väns gård och hade riktigt trevligt! När vi hämtade ut nummerlapparna sa de att det var 157 anmälda, jag blev lite orolig och frågade om det bara var proffs men de försäkrade att det var hela spannet.

När vi stod på startlinjen såg de allra flesta väldans proffsiga ut och speakern intervjuade en efter en som hade åkt vätternrundan på under 8 timmar. Så gick startskottet och hela gänget drog iväg! Var gemensam start men det gick ganska fort ändå så inte direkt samlad klunga men vi var glada ihågen och solen sken och man hade gått folk ur huse för att hejja längst vägen. Jättekul när lokalbefolkningen ställer upp så det ger så himla mycket att få hejjarop! Våran lilla klunga på 3 personer höll en hastighet på mellan 25-27 och det kändes jättebra! Stannade och drack vid första stationen och funktionärerna var jättegulliga och kom med dricka och bullar så man behövde knappt stiga av cykeln! Men så efter drickat såg vi en kolsvart himmel framför oss! Såg inte roligt ut alls och helt ensamma kände vi oss, ibland på någon lång raksträcka kunde man se en rygg men annars bara vi....

Å så, när vi var 1 mil från Fredriksberg öppnade sig himmelen! Det spöregnade isbitar och vi blev så kalla om händerna så det var svårt att hålla i styret! Tur man har elväxlar annars skulle jag absolut inte kunnat växla! Men det kändes livsfarligt att köra i utförsbackarna, det forsade vatten och reaktionsförmågan var typ noll för man frös så. Väl framme i Fredriksberg och kontrollen hörde vi att paret som kom in just före oss skulle bryta och att det bara var 4 st efter oss.... Vi stod och hackade tänder ett tag och det spöregnade, så kom det två till och de skulle bryta. Så det var alltså vi och eventuellt 2 till bakom oss och vi var så kalla så vi inte hade nån känsel alls! Sen kom de två sista och oxå de skulle bryta och då fanns det ingen lust för oss heller att fortsätta! Så vi tog det tråkiga beslutet att bryta :( Känns inte alls roligt och särskilt inte när man på väg i bil mot vansbro ser att det klarnar upp men vi frös verkligen och just då var det det rätta beslutet för oss....

Vi får komma tillbaka nästa år och ta nya tag!

tisdag 21 juni 2016

En sen race report Helsinki Half Marathon

Efter Helsinfors hamnade jag på västkusten en vecka så därför kommer inte rapporten förrns nu...




Mötte upp S på Arlanda, hon var den enda i gänget som inte skulle springa och laddade därför med ett glas cava. :) När vi kom fram till hotellet och de andra tjejerna visade det sig att hotellets frukost inte skulle öppna förrns kl 8 och vi startade kl 8.45 så K och J hade köpt yoghurt och bröd. Där sket sig min diet... men orkade inte krångla.




H mötte upp vid hotellet på morgonen och så sprang vi till start, de andra hade som mål att springa på mellan 2.20-2.30 jag tänkte att det fick bära eller brista och ställde mig i rygg på 2 timmarsballongen. Vi hann inte stå där många minutrar förrän starten gick och jag klistrade mig i ryggen på killen med ballongen, tänkte först hänga med 5 km men det blev snabbt 10 km och sedan 15 men vid 17 km kom en liten uppförsbacke och jag tog totalt slut. Men jag är supernöjd hade gått på vilja många kilometrar vid det laget och hälen gjorde sig påmind nästan varje steg. Jag hade dessutom knytit skon så hårt för att hälen skulle ligga inlindad å bra så foten knappt fick nåt blod :)




Det är första gången jag helt gått in i att springa och följa någon så, fördelen var att jag höll ett tempo jag aldrig skulle klarat annars och nackdelen att jag såg en röd tröja hela loppet och väldigt lite av omgivningen. Jag som brukar uppleva så mycket längst banan... Men det var en kul erfarenhet, nästa gång jag gör något sånt här igen så ska jag vara bättre förberedd så jag både kan hålla det tempot och se omgivningarna.




Men hur gick det då? Jag kom i mål på 2.01 och är precis hur nöjd som helst! Det ska knappt vara möjligt med min träningsmängd och min hälproblematik det senaste halvåret. Men don't try this at home som det sägs, jag kunde knappt ta mig tillbaka till hotellet och dagen efter var min gångstil mer likt en 100-årings.... Nu en vecka efteråt så känns det däremot bra och det är heller ingen skillnad på hälen, varken bättre eller sämre... Så jag fortsätter min diet och fortsätter med mina tåhävningar samt drömmer om nästa utmaning!



lördag 11 juni 2016

Snart start Helsinki half marathon

Om mindre än 2 timmar står vi på startlinjen.... Jag har aldrig känt mig så oförberedd inför en tävling nån gång.... Har ju knappt kunnat springa för bursit en i hälen men ta mig runt ska jag nog göra!

onsdag 1 juni 2016

Stavgång och leverpastejskok

När vattengympan slutade i våras tyckte jag det var så sorgligt att inte köra nåt med gruppen förrns till hösten så vi beslutade oss att ha en liten frivillig stavgångs och styrkegrupp på onsdagarna några veckor under sommaren. Idag hade vi tredje tillfället och ett gäng glada damer och en herre dök upp och körde sig svettiga i solen!

De går en liten runda på ett par hundra meter kommer till styrkecentralen där jag står och har ett gäng övningar redo för dem! I och med att vi har styrkeövningarna på ett ställe gör det inget om man går olika fort utan alla går stavgång i sitt eget tempo och så gör de styrkeövningar efter sin egen kapacitet och sen går man en runda till å så håller vi på en timme! Jättetrevligt!

Övningarna vi gör är tex Jägarvila, knäböj, sittandes situps, tyngdöverföring, armhävningar mot stolpe, balansgång, höga knän mm mm. Nästa vecka ska jag ta med ett till liggunderlag också för att kunna köra lite stående hund mm.

Nu är jag hemma och har fullt med energi och står och kokar egen leverpastej, man gör allt konstiga grejer :)

tisdag 24 maj 2016

Mer mat än träning

De senaste dagarna har kretsat mer kring mat än träning för mig men vi hann ändå med en kort cykeltur på söndagen sambon och jag. Tog i allt jag orkade upp för en backe som är knappt en halvkilometer och det kändes kan jag berätta! Tur sambon låg en bit efter så han inte kunde göra ett ryck för jag hade inget, absolut inget att sätta emot! Musklerna försvann långt innan andningen...
Appropå muskler så råkade jag se mig själv i spegeln häromdagen, min rygg är verkligen helt utan muskler, skulderbladen har lixom inte en enda synlig muskel... :(
Mat då? Jodå det går ok. Till frukost äter jag soppa, denna vecka gjord på kycklingbuljong men kycklingen tog slut så det är mest grönsaker i soppan. Till mellanmål brukar det bli en grön drink, till lunch rester och till middag något lagat. Idag blev det dock världens slarvmiddag men snabbt gick det, kokade brysselkål och tog en tonfiskburk :) Igår däremot hamburgare med portabellosvamp istället för bröd å så guackamole och coleslow som tillbehör, otroligt gott!
Frukostsoppa
Hamburgare Paleo AIP style

fredag 20 maj 2016

Att gripa efter halmstrån

Jag har gjort det förut, halvhjärtat men nu ska jag ge det 30 dagar å då ska det f...n inte vara halvhjärtat nu är det all in som gäller! Nu börjar jag inte i morgon eller på måndag, nu börjar jag direkt! Det är kosten jag pratar om.

Nu denna sekund börjar jag en 30 dagars Paleo AIP (autoimun) diet, inte för att gå ner i vikt för det behöver jag absolut inte nej jag gör detta för mina leders skull. Det må vara att gripa efter halmstrån å det må vara kvacksalveri men det har funkat för vissa å då kan det funka för mig med å då måste jag ge det en chans och den här gången tänker jag inte fuska, nu gör jag det all in!

Vad får jag äta då?
* Fisk, skaldjur, kött
* Grönsaker
* sötpotatis
* kokos-alla former
* Frukt
* benbuljong
* surkål
* dadlar

Vad får jag inte äta?
* processerade livsmedel
* spannmål
* baljväxter
* mejeriprodukter
* socker

Det blir en stor omställning med andra ord... Jag hoppas jag klarar det.... Jag ska klara det!!!

torsdag 19 maj 2016

Konstiga kropp!

Min kropp är konstig, en reumatiker borde inte passa bra i ett tält på vintern men faktum är att jag mådde mycket bättre i mina leder när jag var ute på skidtur än nu när jag kom hem till ett soligt värmland. Jag har uppmärksammat samma fenomen förut när jag varit ute och cyklat i veckor och bott i tält. Mycket mindre smärta än i det dagliga livet....

Vad beror det på då? Är min kropp bäst lämpad att vistas i naturen och bo i tält? Äter jag annorlunda mat när jag är ute? Ja, jag vet inte. Men något måste göras för just nu mår jag inte så bra, slemsäcken på höger hälben är stor som en pingisboll och vänster handled är inte alls glad :(

söndag 15 maj 2016

Cykelpremiär!

Jag skäms nästan, cykelpremiär den 15 maj, det brukar ju inte vara senare än 15 mars :)

Å när jag väl satt där på cykeln undrade jag varför det tagit så lång tid att ta sig ut, det är ju så roligt. Jag kan inte sluta le när jag cyklar! Det är som min kompis Camilla ofta påpekar Cykla=Lycka och kastar man om bokstäverna i Lycka så ser man ju att det är sant! :)

Vi tog en tur på strax över 4 mil Johan och jag, halva sträckan på vägar jag aldrig cyklat så det var särskilt roligt. Jag kände direkt att kroppen svarade och cykeln bara for iväg när jag ökade kadensen, den känslan är obeskrivlig! Med knappt nån ansträngning är man uppe i 30 km/h och vinden smeker ansiktet! Nej, det får inte ta lång tid till nästa runda!

fredag 15 april 2016

Sarek april 2016

Här följer en reseberättelse! :)

2/4
Ozka och jag hade packat klart långt före Leffe å lämnade Kvikkjokk 17:50 med målet Dahtasjöarna, meningen var att de skulle komma ikapp och och vi skulle tälta däruppe tillsammans. Det tog Ozka och mig knappt 1:30 å komma upp dit och vi hittade en hyfsad tältplats så vi slog läger. Väntade lite, gick en promenad, åt mat, tog en tur på skidorna men ingen Leffe. Så vi la oss å sov, å tänkte vi syns till frukost istället.

Har varit strålande sol hela dagen men nu på kvällen mulnar det på något, bara ett par minusgrader men skaren håller att gå på överallt!

3/4
Hade packat ihop lägret 10:15 men ingen syn av Leffe, lämnade pulkan på sjön å tog ryggsäcken å skidorna för att kolla. Hittade deras läger vid bron, å i efterhand hade det varit en bättre tältplats för oss oxå, fanns rinnande vatten å jag borde förstått att det skulle ta längre tid för dem att komma iväg å stannat där, men ingen skada skedd nu var vi samlade! Tog ett tag innan de var färdigpackade å vi kom inte iväg förrns vid 13, det finns lixom ingen stressknapp på den mannen... :) ;)

Tog ett dåligt vägval uppe på sjöarna igen då vi hört att lapparna brukar ta stigen upp till vistet vid Pårte, det var inte så.... Spåren vi följde var mest lekspår så vi bestlutade oss för att slå läger vid en bäck med öppet vatten och ta en redig kvällspromenad och reka bra väg inför morgondagen. Leffe passade på att bada när han skulle hämta vatten... Jag satt i tältet å skrattade men tyvärr inte med kameran i högsta hugg.... Det hela summerar vel dagen ganska bra iaf... Tur han samlar på fotogen så han kan torka kläderna ;-p :-D

4/4
Precis när jag packat ihop tältet hör jag en röst uppe ifrån Leffes läger som säger "dedär kommer du att ångra" då har han kollat på vädret å sett att det drar in ett regnoväder vid lunchtid å stannar hela kvällen. Regn i Sarek i April, hallå!!!

Eftersom vi hade en bra tältplats inte var jättesugna på att bli regnblöta å att Leffe kunde behöva lite extra tid att få allt snustorrt så beslutade vi oss för att stanna en dag till. Vi har tagit långa promenader med snöskorna istället och rekat väg, det gick spår upp efter stigen men det var brant å knixigt så det blir den vägen jag tänkte från början där man följer bäcken uppåt från Stordahten.

Jag känner helt klart att jag blir mer rastlös än Leffe av att stå still en dag, blir det längre så är det stor risk att jag smäller i allt godis jag har med mig i ren tristess. Har lyssnat på ett par p3 dokumentär och druckit många koppar the... Saknar ett extra tältgolv otroligt mycket, detta är absolut sista vinterturen som jag bortprioriterar den grejen!!! Rätt onödigt att sitta själv i ett Keron 3 GT å få hålla sig på 80 cm liggunderlag eller hur brett det nu är... Klantigt!

5/4
Jag var, som vanligt ;) klar före Leffe å vi beslutade att jag skulle dra iväg före och invänta honom vid 12 för lunch. Det var strålande solsken och vägen efter bäcken var helt toppen! Så synd att vi inte tog den direkt! Det var rätt lagom stigning uppför å eftersom vi inte hade bråttom stannade vi ofta och vilade å njöt av solen och omgivningarna. Vi följde ett rätt färskt skoterspår som när vi kommit en bit över småsjöarna vid Pårte vek av till vänster, min kompass ville höger. Kände att det inte var ett beslut jag ville ta själv plus att det inte var bra om jag drog iväg åt nåt håll å spåren inte skulle synas till Leffe så Ozka å jag tog renskinnet å bredde ut det mot en sten å satte oss å njöt! Tänkte att det kommer nog att dröja ca 1 timme minst innan Leffe kommer men det gick det ingen nöd på oss vi hade det underbart i solen! Men så gick klockan å efter 2 timmar var det fortfarande inte ett spår av honom, slog då på telefonen å hoppades på mottagning och jodå snart dök det upp ett sms med texten PROBLEM!!! Ringde och fick reda på att skalmen gått av just efter start och att han inte kommit mer än knappt 100 meter utan satt å försökte få ihop grejerna. Vi beslutade att jag skulle äta min lunch och sedan skida upp i fjällskogskanten och hitta en lägerplats och de skulle ansluta senare.

Hittade en jättebra plats med öppet vatten och solen sken fortfarande så tältet torkade. Ozka å jag skidade upp på fjällsluttningen och rekade väg inför morgondagen sen fick vi i oss lite snabb näring å så åkte vi och mötte Leffe, de var inte framme på lägerplatsen förrns kl 18, å skalmen såg inte jätterolig ut även om han gjort ett jättejobb och fått ihop den bra!

6/4
Kom inte iväg förrns 11:30, det skulle behövas en stressknapp ;) men å andra sidan kanske är bra för mig att ta det lugnt oxå. :) Å det var lite tur oxå för det kom ett gäng lappar som var på väg med stängsel till renstängslet uppe på Unna Jiertta så fick fick fina skoterspår att följa upp på berget. Men väl uppe vid renstängslet började det bli väldigt vitt, vi kunde följa gamla skidspår en bit men tappade dem och det blev mer och mer white out, jag gick först och spårade och råkade drasa ner för ett pyttelitet stup, hundarna efter och Leffes pulka välte, han ramlade och vi var livrädda att skalmen krasat men den såg ok ut men det kändes som vi skulle få svårt att hitta en väg utifrån hålet vi nu befann oss i. Stannade för en kort lunch där det även om det blev lite kyligt i blåsten var rätt mysigt att sitta i allt det vita. Rekade väg efter att vi ätit och det kändes som vi var på banan, jag gick först igen och efter ett par hundra meter började skidorna glida på lite lättare, jag bromsade å hann säga nu går det nog utför innan marken försvann under mig och jag drasade ner två meter med båda spannen typ över mig. Reste mig upp och vände mig om och såg en väldigt tråkig skalm, lagningen var paj och ytterligare ett brott syntes, shit!!!! Fick ordning på alla grejer iaf och när vi kollade närmare på skadorna kändes det som att vi ändå skulle kunna laga det provisoriskt och åka till ett bättre nattläger än där vi var. Sen hade vi några kluriga vägval till att ta då det var helt omöjligt att se om marken gick uppför, utför eller var platt å vi ville inte göra ett högre fall en det vi nyss gjort men det kändes inte heller helt lockande att stanna och slå läger. Tillslut kom vi ner i en liten bäckravin och sen lättade vitheten lite grann och vi kunde orientera oss mot bron vid Gådokvagge.

Jag började få lite slut på energi efter vi passerat stugan och då hade vi sån tur att vi hittade vatten så vi slog läger. Snöade rätt kraftigt på kvällen.

7/4
Vaknade till regnsmatter på tältet och Leffe ropade att termometern stod på +13 grader, det behövdes inte mycket övertalning för att få mig att gå med på en tältdag. Vi hade ju trots allt en hel del fixande att göra med skalmen för att kunna ta oss ner för fjället helskinnade.

Tog extra hylsan till tältstängerna från båda våra tält, buntband, en hel del gorillatape och väldigt mycket vulktape så nu ser det bra ut! Jag tror på detta!

Gick en kort promenad med hundarna men det var så varmt och kvavt att det kändes som vi var på mount everest typ, gick tre steg, stannade och vilade, gick tre till osv å svetten rann!

Det kom ett stort gäng och gick in i stugan som är ett par hundra meter ifrån oss, har vi tur slipper vi spåra själva ner i Rapadalen i morgon. Jag tänker att vi inte viker av norrut som tänkt utan som skalmen ser ut nu är det nog säkrast att vika av längst selet å direkt mot Kvikkjokk, vi får se.

Jävla skitresa! På kvällsrastningen slogs tikarna, Ozkas fel helt å hållet även om danskan retat henne ett par dagar nu. Jag fick däremot sjuk ångest att det var mycket mitt fel oxå för Ozka låg å laddade å då sa jag typ "ja ta henne nu" självklart på skämt å jag trodde absolut inte att hon skulle hoppa på henne! Å så var jag lite tafatt å osäker på hur vi skulle få isär dem så det vart ännu värre å nu blöder danskan på tassen av alla ställen. Skit, skit, skit. Jag fattar inte hur otursförföljda vi är! Undrar om det går sönder en skida i morgon eller om vi går genom isen eller vad som ska hända ;)

8/4
400 meter hann vi.... Sen gick skalmen sönder igen!!!

Jag var klar tidigare på morgonen så jag drog iväg ett par km å spårade så vi skulle ha nåt att utgå ifrån, är alltid skönt att komma iväg å komma in i rytmen innan man ska börja navigera å fundera för mycket. Men vad hjälpte det... Det var bara att klä sig och börja laga igen... Vädret var ok iaf så det gjorde inget att stå still å laga å det tog inte så himla lång tid ändå innan vi var på g igen men snön i kombination med att skalmen var så sned gjorde att Leffes pulka blev jättesvårstyrd och välte hela tiden. Jag överdriver inte när jag säger att de gick 10 meter å så välte, å 10 meter igen välta osv. Så Leffe tog tolklinan å band uppe på bromsen men då fick han lov att gå brevid och hålla linan spänd åt sidan å det blev lite högre tempo än han ville köra i så han var typ helt slut. :)

Vi tog norra sidan av Goupervagge och fick ett jättefint spår ner i Rapadalen, å iochmed nysnön så gick det inte snabbt heller utan man behövde bara bromsa lite grand.

Utsikten över deltat var enastående! Och vi slog läger när vi var nästan nere men fortfarande hade utsikt så vi kunde sitta å titta på Nammatj från tälten. Å vattenfinnare Sara hittade givetvis öppet vatten så vi slapp smälta snö även denna gång. Jag kommer att ha överflöd av bensin med mig hem :)

Under kvällsrastningen av hundarna hittade vi en jättefin väg ner mot älven så det här ska nog bli bra det! Om nu inte vår otur förföljer oss... Just det danskan ser ok ut, vi har sprutat i lite streptoccilin i ett sår på benet men hon verkar knappt påverkad så det känns bra!

9/4
Vaknade till alldeles klarblå himmel och en gassande sol. Leffe kom upp till mitt tält efter frukost med den utmärkta iden om att ta en njutardag i solen å göra dagsturer. Vi måste ändå direkt till Kvikkjokk pga utrustningen å då kan vi lika gärna stanna å njuta av Sarek när vädret är så fint!

Så vi rekade spåret ner i dalen ytterligare och hittade ett som blir helt perfekt! Endast en knixig passage å den hade inte varit så knixig om det inte var så för att vi är livrädda att köra sönder skalmen mer än den är nu. Nere vid älven tog vi sikte på en barfläck där vi åt lunch å låg å njöt av solen ett bra tag sen skidade vi en bit efter älven för att se lite mer av vad vi hade för vägval under morgondagen hittade en bra väg så förhoppningsvis hinner vi lite längre i morgon...

Jag har aldrig sett så mycket ripor som jag gjort dessa två dagar, helt otroligt, de flyger i stora flockar! Är det nationalparken som gör det tro? Järvspår har vi oxå sett.

10/4
Packade klart min pulka å la ut renskinnet å låg å solade tills vi kunde åka. Jag är lite avundsjuk över Leffes förmåga att inte bli stressad trots att han vet att andra väntar på honom, jag skulle inte klara det... Nu tjatar jag mycket om detta å det är inte för jag är irriterad utan för att jag är fascinerad, jag har redan släppt prestigen över att hinna nånstans denna tur, tror jag.... ;)

Det gick jättebra ner till älven, vägen var toppen! Å bra tilltrampad då vi gått fram å tillbaka många gånger när vi rastat hundarna. I övrigt hade vi några korta passager där det var lite klurigt att hitta väg i björkskogen men jag tror att om vi inte varit så nervösa för att lagningen skulle gå sönder igen så hade vi inte upplevt dessa partier ett dugg krångliga. Passerade Litnokstugan å oj så liten den var, som ett litet skjul bara!

Tillslut kom vi ut på en liten älvfåra i väster där det kändes säkert att åka och den var helt isbelagd hela vägen ut i deltat så det var bara att köra på. Men deltat är långt, jättelångt å det var lite segt på slutet tyckte jag nog, fanns ju inte några vackra fjäll att lägga blicken på heller...

Ozka pinnade på som tusan och jag fick verkligen ligga i för att hänga med henne! Vi kom ut på ett skoterspår och det gjorde nog sitt, hon fäller lixom öronen bakåt å bara springer då.... Innan har hon varit jättemysig och följsam å vi har hållt precis samma tempo.

Slog upp tälten på sydsidan av Lajtaure mittemot Aktse, denna dag blir det till att smälta snö för att få vatten.

11/4
Tog lite sovmorgon å vaknade till klarblå himmel! Lämnade inte lägret förrns vid 11:30 å åkte längst sjökanten mot vindskyddet och skoterleden, nästan framme på leden såg vi ett gäng hundspann under ledning av Matti de körde mot Pårte dvs åt samma håll som vi skulle.

Leden var fruktansvärd! Hopp, hopp, hopp. Alla mina drömmar om att gå Vita Bandet krasades på ett par kilometrar, jag skulle inte fixa att detta under flera dagar! Man går in i fel mode lixom å bara stirrar en meter framför skidorna å inte får man nåt flyt överhuvudtaget heller, nej fy! Jag får kolla efter en annan väg där det inte kör så mycket skotrar om jag ska skida bandet!

Ozka sprang som en galning på leden iaf och vi var bra mycket snabbare än Leffe men stannade och väntade in dem med jämna mellanrum typ vid vägval och sånt så vi inte skulle komma ifrån varandra. Vid ett tillfälle ökade hon takten jättemycket och jag trodde det var ren men såg inget, sen när Leffe kom ikapp så sa han att han hade sett en fjällräv precis där! Attans jag ville ju oxå se en!

Min uppgift under turen är att orientera och hitta läger med vatten och just innan Pårte hittade jag det perfekta stället! Stannade och väntade att de skulle komma men efter 30 min började jag bli lite kall så vi lämnade pulkan och skidade dem till mötes. Först mötte vi hundarna och jag såg direkt att det låg en ryggsäck på pulkan, tänkte vel bara jaha han har lagt av sig ryggsäcken för att lättare kunna hålla hundarnas tempo. Men så såg jag att det även låg ett par skidor på pulkan, hmm! Sen såg jag en person som gick som en banan kraftigt stödd av stavarna och lutandes åt sidan å framåt och som gick med myrsteg. Det visade sig att han hade ramlat och slagit upp den muskelbristning han redan hade i ryggen å nu kunde han knappt röra sig och absolut inte skida på de hoppiga spåren. Shit... hur ska vi ta oss till Kvikkjokk.... Fast det såg väldigt roligt ut! :-D

Letade fram ett gäng Alvedon 500 mg å efter det gick det både att slå upp tältet å gå på promenad så det var jäkligt gött! När vi skulle laga middag upptäckte jag att min var slut :) var ju tänkt att vi skulle vara framme idag... Men det jag hade nån påse nyponsoppa över så det var lugnt!

Skaren var stenhård och vi behövde inte ens snöskorna!

12/4
Vaknade ca 06 av att hundarna skällde som tokar! Nu i efterhand fick jag höra att det antagligen var en järv, då Matti sett järvspår mellan Pårte och våran tältplats. Coolt!

Leffe tryckte i sig en alvedon å kunde skida på rätt bra trots hoppiga spår och vi hade en ganska lugn resa ner till Kvikkjokk. Å skalmen höll hela vägen ner! Seger!

Leffe bestämde sig för att åka hemåt och jag var i valet å kvalet att fortsätta 7 dagar till själv eller åka med. Slog en snabb blink på väderprognosen som visade moln och rätt mycket snö och efter det bestämde jag mig för att hänga på hemåt. Hade det varit sol hade jag stannat, solskensturist som jag är ;)

Erfarenheter:
* Köp kvalitet! (läs fjellpulken)
* Jag saknade tältgolv!
* Jag älskade mina Heidrun dunknickers och min Liv såklart!
* Skulle nog haft ett par vantar till med mig, man blir så jäkla blöt när man river tältet.
* Ett bra reparationskit är A&O bra om det innehåller: slangklämma, buntband, gorillatape, vulktape, krympslang (nämnas kan att Leffe haft sit kit i 15 år utan att använda det å han har kört ett antal långturer å hela fjällkedjan)
* Om/när jag köper ett eget tält ska jag beställa extra torklinor.
* Jag älskade min matthermos!
* Lunchen jag torkade själv var toppen! (vit bönblanding, blomkål, zucchini, grönsaksbuljong)
* Snöskor är toppen!
* Det gick åt 850 ml bensin till Ozka och mig på 11 dagar, vi fick smälta snö vid två tillfällen.