Att förlora en identitet

(varning för deppinlägg)

-Hur många timmar har du tränat i helgen?
-Hur många mil har du cyklat?
-Vad har du hittat på för äventyr?

Min identitet är hård träning, min identitet är tuffa äventyr min identitet är att gneta på, långt å länge. När jag kommer till jobbet på måndagen är det ovanstående frågor det första jag får höra. Jag älskar det, jag älskar att få svara "i lördags blev det 10 mil på cykeln" men vem är jag när jag inte klarar att göra dessa saker? Vad ska folk fråga mig då?

Jag har så jävla ont i handleden att jag håller på att dö! Nej men det stör mig så sjukt mycket iaf. Har inte kunnat göra vanliga armhävningar på ett år för handleden fixar inte att bli böjd, på knogarna kan det funka bättre. Måste försöka göra om mitt cykelstyre lite så jag kan ligga i bocken utan att vika handleden åt fel hål. Å nu har det braiga axeln börjat värka oxå... Hur det ska gå att åka skidor i vinter vill jag inte ens tänka på och tänk om axeln inte tycker om simningen, faktiskt värre än om det inte funkar med skidorna... Jag mår bättre av att träna men just idag är jag så jävla low att jag inte tar mig ut. Jag har cyklat till jobbet tor iaf 8 km enkel, med en hand på styret för jag fixar inte ett oförberett gupp med högern.

Ja ibland får man faktiskt vara lite nere! I morgon blir det bättre!!!

Tur det iaf finns människor som http://www.svt.se/sport/jag-vill-bli-bast-i-varlden blev så imponerad och rörd så jag satt å grät framför sportspegeln igår!

Hur gör ska man kunna göra armhävningar när man inte ens kan vika handleden i 90 grader?