Jag fick diagnosen Reumatoid Artrit 2004, något som inte alls passade min aktiva livsstil. Jag har en bakgrund som elitskidåkare och har under vissa perioder tränat riktigt hårt, även efter diagnosen. Jag och mina leder mår mycket bättre av att röra oss!
söndag 29 september 2013
Lindingöloppet 30 km
Landande i Sverige på torsdagen, cyklade från Arlanda till Sollentuna och vännen Cilla, hon hade köpt lösgodis och bjöd som alltid på suverän mat och fantastiska bullar men jag kände mig ändå inte jättepepp på att springa. Hade ju inte sprungit en meter sen Ironman och dessutom varit sjuk därimellan och kände jag inte av en förkylning igen tro?
Cyklade iaf in och hämtade nummerlappen på fredagen, åt mat och laddade med ett glas vin, vilket ev kan styrka att jag inte var helladdad. Plockade upp förstagångslöparen Carina på morgonen och Cilla körde oss via hemliga genvägar mot starten, lyckades få en toppenparkering just vid lidingövallen. Började dra oss mot starten, jag kände mig loj och inte jättetaggad, stod i en gigantisk toakö tills just innan vi fick gå in i startfållan. Jag var med på hela den ledda uppvärmningen, detta har aldrig hänt förut! Jag brukar vilja gå iväg för mig själv och springa några ruscher osv men som sagt jag var inte helt 100.
Så gick startskottet! Jag vaknade till och körde på! Benen kändes riktigt bra, det bara flöt på, hade inte riktigt koll på tiden men det kändes som 6-minuters tempo, kanske lite snabbare. Var trångt i början, fick springa om många, hade ett par ryggar som jag försökte hålla. Kändes bra! Kom ikapp Henrik från I2, frågade han vad vi höll för tempo, fick strax under 5.45 som svar, lät perfekt! Precis som jag ville springa men skulle jag orka, halva loppet kvar! Tog en liquid, delade upp loppet i 5 kilometrar och snart var det bara milen kvar! Folk stod efter banan och hejjade och peppade, jag log, det är roligt att springa! Jag tycker det är roligt att springa!? Yes! Jag har fått tillbaka känslan för löpningen igen!
Gick uppför Abborrbacken, sen sprang jag på igen! Sista 5 kilometrarna passerade jag många! Tog platser hela tiden, kändes som det bara var ett par stycken som sprang om mig men att jag passerade flera hundra. Benen var med mig även om knäna och höfterna kändes stela, kunde öka och öka och öka. Kom ner på gräsmattan innan mål och gav allt! Lycklig sprang jag i mål på tiden 2:48:26 dvs personbästa med ca 30 minuter! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar