Mot Sarek!

Idag har jag haft mitt sista onsdagsvattengympapass, jag älskar min onsdagsgrupp! De ger mig så mycket energi! Kommer att sakna dem ända tills hösten!

Nu är jag lite stressad och har smått packningspanik, jag ska åka till Sarek och vara borta i ca 3 veckor! Tre veckor utan Eira, tre veckor i tält, tre veckor på skidor! Ska bli skönt att komma iväg men blir väldigt konstigt att vara utan Eira och Johan. Hinner inte med ett längre inlägg men nu vet ni vart jag är de närmsta veckorna! :)

Att byta läkare

Jag har haft jätteångest för att byta läkare, jag har under hela mitt RA-liv haft samma huvudläkare men träffat på ett par stolpskott under vissa perioder då jag behövt få akutsprutor. Stolpskott kanske är taskigt men aldrig, inte ens när jag fick diagnosen har jag gråtit när jag gått ifrån dr H, men varje gång jag träffat nån annan har det slutat i tårar, oftast på grund av att de ifrågasatt mitt tränande. Så det var ett nervöst beslut jag tog för någon vecka sen när jag skrev till dr H och bad han flytta mig till Värmland, jag kände att nu har jag ju bott här i över 5 år å då borde jag nog kanske tillhöra dethär landstinget oxå.... 

Så ringde jag ju för att få en spruta och blev insatt på en akuttid, mycket anti satt jag i väntrummet, vilket tråkigt väntrum förresten! Hur stelt som helst, inga glada sköterskor som går i korridorerna bara vita tråkiga väggar och en liten kur där det satt nån å gömde sig, detta gjorde ju inte att jag kände mig mindre anti.... Så kommer läkaren, kollar på hälen å typ rycker på axlarna men ser allvarligt orolig ut när han ser min handled. Det som skulle ha blivit en akuttid blev en undersökning. Jag blev faktiskt lite orolig när han verkade så brydd över min handled, den har ju sett ut sådär i ett år, å hallå en dålig handled kan jag vel leva med men min häl, kolla på min häl!!! Den gör att jag inte kan springa!!! 

Han förklarade att han inte ville spruta hälen för det var liten risk att det skulle bli bra och stor risk att göra hälsenan försvagad. Han tycke istället att det skulle vara bättre med en kortisonkur på tre veckor å hoppas att både handled och hälsena blev bättre. Sen hade han en 10 minuters föreläsning om att den bästa medicinen man kunde ge sig själv var 1 timmes motion om dagen. Behöver jag säga att jag gillar denhär killen! :)

Bursit i hälen

Till å från sen i somras har jag haft smärtor på baksidan av hälen, först var jag livrädd att det var hälsenan som var på väg att ge sig men fick diagnosen bursit. Har käkat lite antiinflammatiriskt och smörjt med kräm runt hälsenan men det ger sig inte. Så nu har jag fått tid för en kortisonspruta i morgon och jag räknar iskallt med att det kommer att verka direkt! Ska bli så skönt att bli av med det! :)

Detta har gjort att jag haft svårt att springa särskilt innan jag kommit igång gör det apont och jag springer som en clown eller som nån som skitit på sig typ. Sätter ner högerfoten helt platt, haha det måste se jätteroligt ut! Men så efter 500 meter-1 km så känns det lite bättre, ja inte bra men så att det går att springa iaf, bara jag inte trycker ifrån för mycket. Men i morgon ska det bli bra, så det så! :)

Lufsade 6 km idag, Helsinki marathon börjar närma sig och jag måste komma igång! Kändes grymt skönt att komma iväg, även om jag var jättenära att vända efter 500 meter.... Sprang på ett nytt ställe och det är alltid lika roligt att se nya omgivningar! Såhär på våren blir det inte att jag springer på mina favoritställen i skogen utan det är bekvämare att hålla sig på hyfsat torra vägar.

När man inte tränat på ett tag blir man förvånad över hur bra träningen är för en! Jag känner mig så otroligt mycket gladare och piggare nu på kvällen. Å som extra bonus tog jag ett fotbad å pysslade med fötterna. Gött!

Gympatime

Jag sa ju att förra terminen var min sista vattengympatermin men så fel jag hade, nu har jag 3 pass!

Så idag har jag kört 2 pass på kvällen, de hade haft problem med värmen i ena bassängen så vi fick köra på lite hårdare så deltagarna skulle hålla värmen :) annars är mina måndagspass mycket lugnare än onsdagspasset. Det gick jättebra tills en början men efter halva första passet så fick en av deltagarna axeln ur led, det hade tydligen hänt flera gånger förut men idag fick hon inte tillbaka den själv så jag fick ringa transporttjänst som skulle rulla bort henne till akuten, det tog över 30 minuter för dem att komma! Jättelänge tycker jag, vi är ju ändå i samma byggnad! Några av de andra deltagarna var iaf jättegulliga och tog hand om henne.

Nu sitter jag i soffan och äter gårdagens tårta, å med det vill jag ha sagt att min kostomläggning går skit... Mer om det i ett annat inlägg en annan dag :)

Stafettvasan

Som jag tjatade över att få kortaste sträckan! Men det lyckades inte och jag fick ta sista som vanligt. Har tränat väldigt dåligt under vintern och den träning jag gjort har inte varit skidåkning så jag kände mig inte ett dugg laddad. Men väl på startlinjen kände jag suget, och efter dunken i ryggen drog jag iväg och det kändes riktigt bra! Spåren var obefintliga och man fick absolut inte lyfta på skidorna för då frös det i direkt men jag stakade på och kände mig stark! Åkte om fler än som åkte om mig och sånt är ju alltid peppande! Men det var många som hade dåliga skidor, överallt stod det folk och skrapade skidorna, en man gick tom ut i skogen för att ta en gren att skrapa skidorna med!

Vi har som tradition att anmäla 2 st lag på kontoret och då försöka göra dem så jämna som möjligt, dels för att det är himla kul att tävla mot varandra men oxå för att man får stå å vara nervösa tillsammans innan växling, kan samåka och det blir en roligare kamp än om man toppar ett lag. I år hade vi misslyckats lite grann och jag gick ut med en 15 minuters ledning som jag höll in i mål!

Nu på söndag kommer vi att sitta redo framför datorn igen och anmäla 2 lag till nästa år!