Mot 2018, återblick 2017

Jag har varit ledig nästan ett år men tycker ändå inte att jag åstadkommit något. Då är det dags å kolla tillbaka å säga SKÄRP DIG Sara! 

Det är ett problem för mig, jag jämför mig hela tiden med ettra den jag var förut, mot jätteseriösa triathleter, eller mot personer som klarar att göra tex en kostomläggning helt strikt. Instagram och facebook är livsfarliga för någon som har dessa problem. Det är något jag måste jobba med 2018, att tänka att grundnivån är 0, å 0 det är att ligga i en sjukhusäng och inte kunna röra sig alls, säg att jag är på 80 idag, då måste jag kunna nöja mig med att vara på 81 i morgon. Å ser man min resa från i somras när jag knappt kunde stödja på vänster handled tills idag då jag kan krypa på golvet tillsammans med barnen som var och är ett av de stora målen för mig, ja då måste jag tillåta mig att klappa mig på axeln och säga bra Sara! 

Och tittar man tillbaka på bilder så det ju hunnits med hur mycket som helst! trots att jag jobbade minst 50% under februari-juli och hade båda barnen att underhålla :) Jag skäms nästan att jag tycker att jag inte hunnit med något.... men som sagt det mind-setet ska jag ändra på till nästa år! 

Januari

Höggravid med 2-åring i släden, övernattning i stuga utan el och vatten. 

Höggravid på underbar skridskotur

 Februari

22 februari. Supersnabb födsel. Satt å fikade i sjukhuskafeterian 45 minuter innan hon kom ut för vi fick inte komma in på förlossningen....

 Mars

Mycket jobb....

Men oxå fina vårpromenader med hund och barn!

Sista helgen i mars var vi till fjällen!

April

Inlagda på sjukhus med RS-virus

Spelade badmintonturnering med barnens kusin Maya. Vi övade en gång innan :)

 Maj

Ett regnigt Orsasjön runt

Kanotåkning i orsa med mormor

"sprang" 5 km på triathlonklubbens KM med båda barnen och pippi i vagnen

 Juni

på lillasysters bröllop

Å i härjedalen på semester

Vandring till Åreskutans topp

 Juli

Cykeltur i Norge med mormor

Besöker god vän och tältar

Augusti

Hör talas om Movnat och bestämmer mig för att göra ett utegym, Naturlig träning det är min grej! 

Snickrar helt själv en monkeybar. Kanske jag kan klara att gå över sommaren 2018

 Septemper

Fösöker vara ute i skogen så mycket jag kan med barnen

Obligatoriska korvgrillar veden packad högst upp på ryggsäcken :)

Tripp, trapp, trull

På träningsläger med gamla skidtjejerna i Sälen/Trysil, de åkte rullskidor jag cyklade. Gick ungefär lika fort....

Energiboost! 

 Oktober

Tog tåget med barnen till Göteborg. Ps. jag är allergiskt mot barnvagnar

MAJ- cyklar Göta Kanal med barnen från Motala till Söderköping

I orsa å njuter

Gör små äventyr till en närliggande tjärn och dricker choklad

 November

Samma tjärn men isen har lagt sig

Åker som lagledare för det Svenska Landslaget i draghundkörning på barmark till VM i Polen

 December

Hundspann, blå himmel och strålande sol. Älskade Koppången 

Utbildningsdag i Stockholm med Konditionsidrott

-10 grader och Eira och jag är tigrar och isbjörnar och vi kryper flera hundra meter på landsvägen..... Det är en sån mamma jag vill vara som kan krypa å leka på golvet med barnen. Lycka! 

Kost och träning

Efter att ha kört Paleo AIP strikt i 3 veckor har jag nu varit tvungen att återintroducera råris och ägg. Å då inte en introduktion enl pappret utan en direkt introduktion. Min vikt rasade, jag tror jag producerade mindre mjölk till min dotter och det svartnade ofta för ögonen när jag reste mig upp. Men nu med ägg och ris känns det mycket bättre! Iaf riset, är eventuellt lite tveksam på äggen men ska fortsätta ett tag till och känna efter. Iaf så är min handled såå mycket bättre, det är skillnad på natt och dag! Jag kan förvisso fortfarande inte böja den rakt neråt än men flera grader mer än tidigare! Det är så coolt! Å det innebär att jag kan belasta den mer och på så vis få mer blodgenomströmmning och mer stabiliserande muskler, så detta känns så bra! 

Träning då? Jo idag är det en månad sedan jag började träna enligt MovNat-principen, dvs rörelser som "ursprungsmänniskan" gjorde. Krypa, hänga, hoppa, balansera och sånt! Jättespännande! Just krypa är svårt för mig med tanke på handleden men faktiskt jag rör mig åt att göra det bättre och bättre! Några svullna tår kan ibland ställa till det för balansen men med lite korrigeringar så funkar det riktigt bra! Och även om det inte syns så har jag fått mer muskler, vaknar nästan varje morgon med lite träningsverk å som jag har saknat den känslan! 

Utegym på G

För att jag ska kunna träna behöver jag närhet till träningen tidigare har det betytt, ut å springa men nu är min filosofi att köra mer styrka än kondition. Tror lederna mår bättre av det långsiktigt.

Så vad gör jag då, förutom att ha lite vikter hemma? Vi bor ju ca 30 minuters bilresa från närmsta gym... Jo men då bygger vi ett utegym såklart! Det kommer att bli så bra jag är helt exalterad av det! Önskar att det kunde vara klart nu på sekunden! Å önskar att jag kunde bygga allt själv utan att vänta på hjälp av mannen så det gick lite fortare... Men när han väl hjälper till ja då händer de grejer! 

To be continued... :) 

Viktnedgång

Jag har gått ner nästan 5 kg sen jag stod på vågen sist, de allra flesta skulle jubla över detta, jag gråter...

Jag är 181 cm lång och jag vill ligga mellan ca 69-72 kg, i morse stod vågen på 66 kg :(

Det var precis samma när jag ammade Eira, jag klarar lixom inte att hålla vikten uppe och jag äter nog inte som jag borde heller.... Barnen har runda goa lår iaf.... :)

Mitt problem är mellanmålen tror jag. Det är få som äter lika stor portion som mig till middag men därimellan kan det nog bli lite för dåligt näringsintag... Nu försöker jag få till dedär och standarden jag funderar på är:

Frukost: Soppa eller rester från middagen
Mellanmål: Grön drink med växter från egna trädgården plus en avocado för fettets skull innehåller även 1 dl benbuljong
Lunch: Rester från middagen
Mellanmål: Denhär är svår.... eftersom jag oftast är på språng men kanske en burk makrill i olja eller om jag gör i ordning en smoothie å har med.
Middag: Så stor och varierad portion som möjligt
Kvällsmål: brukar jag inte ta men kanske måste börja, en kopp benbuljong kanske

Barfota

Jag har knappt använt skor på hela sommaren på grund av bursiten i hälen, å det är helt otroligt vad man vänjer sig, nu kan jag gå obehindrat på nästan varenda grusväg :) Men igår så fick jag hem ett par skor nu med mjuk hälkappa och skulle testa dem och högerfot passar ju perfekt men vänster det är liksom för liten... kolla bilden så ser ni varför.... Jäkla skitsjukdom!

OBS jag spänner fötterna så det ska synas bättre :)

Närvaro

 Jag lyssnade på och Paleotekets podd om tre rutiner för att bygga hälsa. Det viktiga var och skaffa sig en morgonrutin och en kvällsrutin, så jag funderade lite kring det där vilka som ska vara mina rutiner och om jag kan hålla dom med två småbarn.

Vilka  rutiner det är än blir så klev iallafall upp 1 timme tidigare imorse, satt vid köksbordet och filosoferade, gick barfota ut och hämtade grönsaker till min smoothie, lyssnade på dottern när hon pratade med sin pappa efter att hon vaknat, ja jag försökte vara närvarande helt enkelt! Så här lite senare på dagen ser jag tillbaka och är väldigt nöjd över min morgon.

Frukosten blev butternut squashsoppa och en grön drink. Till lunch rester av soppan. Nu sitter jag i sjukhusets cafeteria och väntar på en bokad tid, för en månad sen hade jag säkert handlat i cafeterian för 50 kr men idag har de inget jag kan ät, det är billigt att vara hälsosam :)

Paleokost

Nu har jag ätit enligt Paleo i snart en månad och jag känner skillnad! Handleden känns mycket bättre och bursiten i hälen lika så, det är så peppande!

Tidigare har jag haft svårt att tacka nej när det bjudits på gott men denna gång har det inte känts svårt alls. Det enda avsteget jag gjort är att jag tagit mjölk i kaffet de få gånger jag druckit kaffe plus en glass men from med i morgon är det slut med det med, nu ska jag gå all in Paleo. Ska helamma Nora en månad till och under den månaden blir det inga avsteg och blir det bättre i handleden av kosten så kör jag 3 månader till sen slutar jag amma och då får vi se om jag går på mediciner eller ej. Önskemålet från läkaren är nog fortfarande att jag ska sluta amma och medicinera men jag vill gärna ge henne 6 månader bröstmjölk för jag tror på det!

Jag är pepp iaf!

Min handled och jag

Min vänstra handled har varit katastrofdålig, min läkare (som jag för övrigt inte trivs med) sa att jag skulle sluta amma på direkten och börja med methotrexate. Nu är inte amning något jätteheligt för mig men Nora vägrar ta flaskan och det är ju så jäkla bekvämt att amma, man slipper ju planera något så tills hon är 6 månader skulle jag verkligen vilja fortsätta.

Jag har gripit lite efter halmstrån efter han sa så och hamnade tillslut hos en naprapat som är så himla duktig. 60 minuter hos honom och handleden känns som den gjorde för ett år sedan, men nu är det ett stort jobb att stärka upp den och få igång lite mer rörliget. Jag har ju istortsett inte använt den på ett helt år och det syns på musklerna i handryggen...

Jag ska försöka lägga in lite filmer på min träning och börja skriva lite för att hålla min motivation uppe! Nu jäklar!

Siljan runt

Så var det dags för siljan runt, prognosen sa regn och vi hade bestämt att vi skulle byta till 7 mil om det var regnigt för vi hade tränat så dåligt. Vi hade tur och fick regn ;) Svinkallt var det, jag trodde jag skulle frysa ihjäl innan vi kom ner till mora men sen blev det bättre. Vi höll ett bra tempo och körde om fler än vad vi blev omkörda av så det gjorde en ju inte mindre pigg!

Jag var orolig halva loppet för att ungarna skulle krångla, mormoster Annika var barnvakt för första gången åt båda och Nora vill ju inte gärna äta mat ur flaska.... Men det gick jättebra! Hade det inte regnat så mycket hade de nog stått ute vid vägen och hejjat när vi cyklade förbi. :)

Orsasjön runt är ju min hemma rutt, den man körde på kvällen när man kände sig pigg så det var kul att köra där igen å det blir ju några mil längre när start och mål är på sollerön. Jag kände mig pigg hela vägen och höll tempot åt vår lilla trio, min känsla var riktigt go och det var roligt att cykla! Tänk att det kan vara det trots man är så kall att man knappt kan hålla i styret och fötterna har ingen känsel... :)

3 timmar prick kom vi in på, jag hade säkert kunnat köra mycket snabbare men halva grejen är ju att göra det tillsammans!

Karlstad reumatologmottagning = tårar i ögonen

Jag har inte varit på reumatologen i karlstad en enda gång utan att gråta när jag sätter mig i bilen, inte heller denna gång... 

Det är helt fruktansvärt! I Falun glada sköterskor som hejar på en när man kommer in, i karlstad, en grå korridor med ett stängt rum till en sköterska som stirrar rakt in in en dator å inte tittar upp. I Falun grät jag inte ens när jag fick diagnosen och oftast går man gladare därifrån än när man kom, i karlstad skulle de behöva en psykologmottagning utanför dörren. 

 

I falun en enkät man ska fylla i om hur man mår, i karlstad ingenting. inte ens en läkare som frågar desamma. I Falun en läkare som känner på varenda led, i Karlstad en som frågar varför man är där. I Falun en sköterska som kommer in med sprutor och gör rent och sätter på plåster. Ut och sen klart tack och hej, snabbt!  I karlstad en läkare som sätter på sig ett par handskar, tar en penna markerar på leden, glömmer nåt, tar av sig handskarna, går och gör i ordning sprutan, på med handskar, gör rent, kommer på att sprutan är för stor, av med handskar, ut i korridoren för att leta smalare nål, tillbaka, tvätta händer, på med handskar, pennmarkeringen borta, av med handskar, markera, på med dem igen å så sprutar vi!  Sprutan tas på skrivbordet där det ligger journaler å receptkopior å det blir blött av desinfektionen å blodfläckar överallt. Sen när man fått sin spruta frågar man lite försynt vad han tror om nästa led, jaha är den svullen oxå, ja det kanske behövs en till spruta, vill du det? å så samma procedur igen. 

 

I falun diskussion om resultatet på enketen och hur proverna ser ut. I karlstad inget. I falun rönten med jämna mellanrum för att se trenden. I karlstad är röntgen onödigt/man ser inget, trots att patienten är säker på att en pålagring ökat. 

 

Jag är så otroligt tacksam att jag kom till Falun när jag fick diagnosen, annars hade jag nog varit ett stort vrak nu.

 

Vänster handled är ett vrak, läkaren nämde ordet protes om det inte blir bättre. Fast det var nog långt bort i tiden hoppas jag... Tyvärr har jag vel gått med den för länge så musklerna har förtvinat, men trots allt krångel är han duktig på att träffa rätt med kortisonet så nu kan jag nog komma igång å stärka upp den igen! 

Jag är förövrigt för fritt vårdval! Iaf om det innebär att jag kan komma bort från karlstad och tillbaka till falun! 

Handledsskydd vid simning

I morse stack jag till stan för ett kort simpass, 45 minuter i vattnet blev det.

Jag trivs verkligen i vattnet! Men jag simmar i slowmotion ;) Nästan så de som bröstsimmar kör snabbare... Men så är det alltid för mig de första passen innan jag fått till andning å sånt!

För att kunna simma överhuvudtaget måste jag ha handledsskydd,  har testat X antal varianter men nu äntligen funnit ett par som passar! De funkar som en korsett som man drar åt så man kan variera hur hårt de sitter å de sitter bra och stadigt på plats å stör inte nämnvärt i vattnet heller. Toppen helt enkelt!

Att finna sin morot

När jag inte skriver så tränar jag inte.... Så nu vet ni hur lite jag rört mig senaste månaderna...

Dels beror det på motivation, dels på smärta. Min slemsäck i höger häl bråkar och mina handleder är kassa, först var det vänster men så fick jag en kortisonspruta och sen blev det höger istället. Värst är ändå hälen för benen måste man ju använda, händerna kan man lirka sig undan bara den ena är bra!

Men nu börjar ryggen krångla och min sambo som absolut inte är någon träningsmänniska sa till mig här på kvällen att "det beror ju på att du inte tränar" Tydligen var det det jag behövde, tog på mig träningskläderna direkt och gick stavgång 30 min. Nu känns det väldigt bra!

Funderade på promenaden vad som krävs för att jag ska ta mig ut, vad är det som motiverar mig? Jag har ofta ganska svårt att hitta morötter som får mig motiverad hela vägen. Jag tröttnar så otroligt fort på allting! Men nu så tänkte jag på min kompis Kathrine som nångång sa vad som motiverat henne, åtminstone å komma igång med träning å det var när hon, otränad, satt i en park och såg en äldre dam svinga sig i en lekställning likt en tonåring. Det var det som fick henne att börja träna. Å häromdagen lyssnade jag på framgångspodden å Lofsan, å hon motiverades av att vara stark inför sina barn. Och det känner jag är en bra bild för mig oxå, jag vill kunna lyfta upp Eira i luften med mina händer under hennes armhålor och svinga runt henne (kan jag inte idag....) Jag vill att hon ska tro att jag är den starkaste människan i världen! (det kanske hon tror änsålänge ;) )

Hur når jag dit då? Med de fysiska förutsättningarna jag har just idag är det simning, stavgång, cykel och så ska jag försöka mig på meditation och yoga. Och framförallt ska jag förstå att 30 minuter oxå är träning, för en med elitidrottarbakgrund är det väldigt svårt att förstå och då är det lätt att man struntar i det helt å hållet istället. Sen behöver jag se över kosten, å det är svårt, riktigt svårt för mig! Jag ska göra ett till försök på Paleo, aip-varianten klarar jag inte....

Att bryta ett lopp

Vi cyklade Vansbro Bianchi 120 idag, eller rättare sagt vi cyklade halva Vansbro Bianchi 120 idag. Jag har inte brytit många lopp i mitt liv och det känns inte alls bra att göra det men det var ändå det som hände idag...

Vi tog husbilen och åkte till Vansbro igår, campade på en väns gård och hade riktigt trevligt! När vi hämtade ut nummerlapparna sa de att det var 157 anmälda, jag blev lite orolig och frågade om det bara var proffs men de försäkrade att det var hela spannet.

När vi stod på startlinjen såg de allra flesta väldans proffsiga ut och speakern intervjuade en efter en som hade åkt vätternrundan på under 8 timmar. Så gick startskottet och hela gänget drog iväg! Var gemensam start men det gick ganska fort ändå så inte direkt samlad klunga men vi var glada ihågen och solen sken och man hade gått folk ur huse för att hejja längst vägen. Jättekul när lokalbefolkningen ställer upp så det ger så himla mycket att få hejjarop! Våran lilla klunga på 3 personer höll en hastighet på mellan 25-27 och det kändes jättebra! Stannade och drack vid första stationen och funktionärerna var jättegulliga och kom med dricka och bullar så man behövde knappt stiga av cykeln! Men så efter drickat såg vi en kolsvart himmel framför oss! Såg inte roligt ut alls och helt ensamma kände vi oss, ibland på någon lång raksträcka kunde man se en rygg men annars bara vi....

Å så, när vi var 1 mil från Fredriksberg öppnade sig himmelen! Det spöregnade isbitar och vi blev så kalla om händerna så det var svårt att hålla i styret! Tur man har elväxlar annars skulle jag absolut inte kunnat växla! Men det kändes livsfarligt att köra i utförsbackarna, det forsade vatten och reaktionsförmågan var typ noll för man frös så. Väl framme i Fredriksberg och kontrollen hörde vi att paret som kom in just före oss skulle bryta och att det bara var 4 st efter oss.... Vi stod och hackade tänder ett tag och det spöregnade, så kom det två till och de skulle bryta. Så det var alltså vi och eventuellt 2 till bakom oss och vi var så kalla så vi inte hade nån känsel alls! Sen kom de två sista och oxå de skulle bryta och då fanns det ingen lust för oss heller att fortsätta! Så vi tog det tråkiga beslutet att bryta :( Känns inte alls roligt och särskilt inte när man på väg i bil mot vansbro ser att det klarnar upp men vi frös verkligen och just då var det det rätta beslutet för oss....

Vi får komma tillbaka nästa år och ta nya tag!

En sen race report Helsinki Half Marathon

Efter Helsinfors hamnade jag på västkusten en vecka så därför kommer inte rapporten förrns nu...




Mötte upp S på Arlanda, hon var den enda i gänget som inte skulle springa och laddade därför med ett glas cava. :) När vi kom fram till hotellet och de andra tjejerna visade det sig att hotellets frukost inte skulle öppna förrns kl 8 och vi startade kl 8.45 så K och J hade köpt yoghurt och bröd. Där sket sig min diet... men orkade inte krångla.




H mötte upp vid hotellet på morgonen och så sprang vi till start, de andra hade som mål att springa på mellan 2.20-2.30 jag tänkte att det fick bära eller brista och ställde mig i rygg på 2 timmarsballongen. Vi hann inte stå där många minutrar förrän starten gick och jag klistrade mig i ryggen på killen med ballongen, tänkte först hänga med 5 km men det blev snabbt 10 km och sedan 15 men vid 17 km kom en liten uppförsbacke och jag tog totalt slut. Men jag är supernöjd hade gått på vilja många kilometrar vid det laget och hälen gjorde sig påmind nästan varje steg. Jag hade dessutom knytit skon så hårt för att hälen skulle ligga inlindad å bra så foten knappt fick nåt blod :)




Det är första gången jag helt gått in i att springa och följa någon så, fördelen var att jag höll ett tempo jag aldrig skulle klarat annars och nackdelen att jag såg en röd tröja hela loppet och väldigt lite av omgivningen. Jag som brukar uppleva så mycket längst banan... Men det var en kul erfarenhet, nästa gång jag gör något sånt här igen så ska jag vara bättre förberedd så jag både kan hålla det tempot och se omgivningarna.




Men hur gick det då? Jag kom i mål på 2.01 och är precis hur nöjd som helst! Det ska knappt vara möjligt med min träningsmängd och min hälproblematik det senaste halvåret. Men don't try this at home som det sägs, jag kunde knappt ta mig tillbaka till hotellet och dagen efter var min gångstil mer likt en 100-årings.... Nu en vecka efteråt så känns det däremot bra och det är heller ingen skillnad på hälen, varken bättre eller sämre... Så jag fortsätter min diet och fortsätter med mina tåhävningar samt drömmer om nästa utmaning!

Snart start Helsinki half marathon

Om mindre än 2 timmar står vi på startlinjen.... Jag har aldrig känt mig så oförberedd inför en tävling nån gång.... Har ju knappt kunnat springa för bursit en i hälen men ta mig runt ska jag nog göra!

Stavgång och leverpastejskok

När vattengympan slutade i våras tyckte jag det var så sorgligt att inte köra nåt med gruppen förrns till hösten så vi beslutade oss att ha en liten frivillig stavgångs och styrkegrupp på onsdagarna några veckor under sommaren. Idag hade vi tredje tillfället och ett gäng glada damer och en herre dök upp och körde sig svettiga i solen!

De går en liten runda på ett par hundra meter kommer till styrkecentralen där jag står och har ett gäng övningar redo för dem! I och med att vi har styrkeövningarna på ett ställe gör det inget om man går olika fort utan alla går stavgång i sitt eget tempo och så gör de styrkeövningar efter sin egen kapacitet och sen går man en runda till å så håller vi på en timme! Jättetrevligt!

Övningarna vi gör är tex Jägarvila, knäböj, sittandes situps, tyngdöverföring, armhävningar mot stolpe, balansgång, höga knän mm mm. Nästa vecka ska jag ta med ett till liggunderlag också för att kunna köra lite stående hund mm.

Nu är jag hemma och har fullt med energi och står och kokar egen leverpastej, man gör allt konstiga grejer :)

Mer mat än träning

De senaste dagarna har kretsat mer kring mat än träning för mig men vi hann ändå med en kort cykeltur på söndagen sambon och jag. Tog i allt jag orkade upp för en backe som är knappt en halvkilometer och det kändes kan jag berätta! Tur sambon låg en bit efter så han inte kunde göra ett ryck för jag hade inget, absolut inget att sätta emot! Musklerna försvann långt innan andningen...

Appropå muskler så råkade jag se mig själv i spegeln häromdagen, min rygg är verkligen helt utan muskler, skulderbladen har lixom inte en enda synlig muskel... :(

Mat då? Jodå det går ok. Till frukost äter jag soppa, denna vecka gjord på kycklingbuljong men kycklingen tog slut så det är mest grönsaker i soppan. Till mellanmål brukar det bli en grön drink, till lunch rester och till middag något lagat. Idag blev det dock världens slarvmiddag men snabbt gick det, kokade brysselkål och tog en tonfiskburk :) Igår däremot hamburgare med portabellosvamp istället för bröd å så guackamole och coleslow som tillbehör, otroligt gott!

Frukostsoppa

Hamburgare Paleo AIP style

Att gripa efter halmstrån

Jag har gjort det förut, halvhjärtat men nu ska jag ge det 30 dagar å då ska det f...n inte vara halvhjärtat nu är det all in som gäller! Nu börjar jag inte i morgon eller på måndag, nu börjar jag direkt! Det är kosten jag pratar om.

Nu denna sekund börjar jag en 30 dagars Paleo AIP (autoimun) diet, inte för att gå ner i vikt för det behöver jag absolut inte nej jag gör detta för mina leders skull. Det må vara att gripa efter halmstrån å det må vara kvacksalveri men det har funkat för vissa å då kan det funka för mig med å då måste jag ge det en chans och den här gången tänker jag inte fuska, nu gör jag det all in!

Vad får jag äta då?
* Fisk, skaldjur, kött
* Grönsaker
* sötpotatis
* kokos-alla former
* Frukt
* benbuljong
* surkål
* dadlar

Vad får jag inte äta?
* processerade livsmedel
* spannmål
* baljväxter
* mejeriprodukter
* socker

Det blir en stor omställning med andra ord... Jag hoppas jag klarar det.... Jag ska klara det!!!

Konstiga kropp!

Min kropp är konstig, en reumatiker borde inte passa bra i ett tält på vintern men faktum är att jag mådde mycket bättre i mina leder när jag var ute på skidtur än nu när jag kom hem till ett soligt värmland. Jag har uppmärksammat samma fenomen förut när jag varit ute och cyklat i veckor och bott i tält. Mycket mindre smärta än i det dagliga livet....

Vad beror det på då? Är min kropp bäst lämpad att vistas i naturen och bo i tält? Äter jag annorlunda mat när jag är ute? Ja, jag vet inte. Men något måste göras för just nu mår jag inte så bra, slemsäcken på höger hälben är stor som en pingisboll och vänster handled är inte alls glad :(

Cykelpremiär!

Jag skäms nästan, cykelpremiär den 15 maj, det brukar ju inte vara senare än 15 mars :)

Å när jag väl satt där på cykeln undrade jag varför det tagit så lång tid att ta sig ut, det är ju så roligt. Jag kan inte sluta le när jag cyklar! Det är som min kompis Camilla ofta påpekar Cykla=Lycka och kastar man om bokstäverna i Lycka så ser man ju att det är sant! :)

Vi tog en tur på strax över 4 mil Johan och jag, halva sträckan på vägar jag aldrig cyklat så det var särskilt roligt. Jag kände direkt att kroppen svarade och cykeln bara for iväg när jag ökade kadensen, den känslan är obeskrivlig! Med knappt nån ansträngning är man uppe i 30 km/h och vinden smeker ansiktet! Nej, det får inte ta lång tid till nästa runda!