Vi cyklade Vansbro Bianchi 120 idag, eller rättare sagt vi cyklade halva Vansbro Bianchi 120 idag. Jag har inte brytit många lopp i mitt liv och det känns inte alls bra att göra det men det var ändå det som hände idag...
Vi tog husbilen och åkte till Vansbro igår, campade på en väns gård och hade riktigt trevligt! När vi hämtade ut nummerlapparna sa de att det var 157 anmälda, jag blev lite orolig och frågade om det bara var proffs men de försäkrade att det var hela spannet.
När vi stod på startlinjen såg de allra flesta väldans proffsiga ut och speakern intervjuade en efter en som hade åkt vätternrundan på under 8 timmar. Så gick startskottet och hela gänget drog iväg! Var gemensam start men det gick ganska fort ändå så inte direkt samlad klunga men vi var glada ihågen och solen sken och man hade gått folk ur huse för att hejja längst vägen. Jättekul när lokalbefolkningen ställer upp så det ger så himla mycket att få hejjarop! Våran lilla klunga på 3 personer höll en hastighet på mellan 25-27 och det kändes jättebra! Stannade och drack vid första stationen och funktionärerna var jättegulliga och kom med dricka och bullar så man behövde knappt stiga av cykeln! Men så efter drickat såg vi en kolsvart himmel framför oss! Såg inte roligt ut alls och helt ensamma kände vi oss, ibland på någon lång raksträcka kunde man se en rygg men annars bara vi....
Å så, när vi var 1 mil från Fredriksberg öppnade sig himmelen! Det spöregnade isbitar och vi blev så kalla om händerna så det var svårt att hålla i styret! Tur man har elväxlar annars skulle jag absolut inte kunnat växla! Men det kändes livsfarligt att köra i utförsbackarna, det forsade vatten och reaktionsförmågan var typ noll för man frös så. Väl framme i Fredriksberg och kontrollen hörde vi att paret som kom in just före oss skulle bryta och att det bara var 4 st efter oss.... Vi stod och hackade tänder ett tag och det spöregnade, så kom det två till och de skulle bryta. Så det var alltså vi och eventuellt 2 till bakom oss och vi var så kalla så vi inte hade nån känsel alls! Sen kom de två sista och oxå de skulle bryta och då fanns det ingen lust för oss heller att fortsätta! Så vi tog det tråkiga beslutet att bryta :( Känns inte alls roligt och särskilt inte när man på väg i bil mot vansbro ser att det klarnar upp men vi frös verkligen och just då var det det rätta beslutet för oss....
Vi får komma tillbaka nästa år och ta nya tag!
Helt rätt beslut att bryta. Ibland vinner förståndet över pannbenet, tror att det har ngt med ålder och hormoner att göra :)
SvaraRaderaMoget att kunna ta tråkiga beslut och känna att det är ok! Nästa år är ett nytt år!
SvaraRadera