Muskelknutte

Jag håller på att bli en muskelknutte! Eller det håller jag inte alls men man kan ju önska iaf. Var på gymmet i söndags och körde ett långt seriöst pass med fokus på mage/rygg och axlar så igår hade jag go träningsvärk! Testade mitt nya rehabband för min upfuckade handled, det fungerade riktigt bra! Så bra att jag borde kunna släppa känslan av att jag är stark och inte behöver några hjälpmedel, detta gjorde ju att jag kunde göra en del övningar jag fuskar med annars...

Idag var det dags för gymmet igen, denna gång core-boll, bra pass med duktig och inspirerande instruktör men jag hade kanske önskat lite mer mage/rygg å lite mindre ben å sånt fast å andra sidan kanske det är mer mage om man lyckas spänna magen som man ska hela passet... Ska iaf försöka ta mig dit fler gånger!

Simning och handikappbad

Igår simmade jag efter jobbet, ca 45 minuter blev det, mest planlöst crawlande. Det känns ok men försöker jag öka lite så tar jag helt slut! Känner tyvärr lite av axeln oxå. Inte bra... Får inte slarva med gymmandet. Efter simmet var jag med som hjälpledare på två lektioner handikappbad. Så det blev många timmar i vattnet och jag såg ut som ett russin resten av kvällen :)

Skutberget All In

Lördagen bjöd på solglimmande, frostigt gräs och 40 trevliga löpare som tillsammans sprang ett par mil. Det var dags nämligen dags för årets Skutberget All in, det var andra året jag var med och även i år hoppade jag över första milen och anslöt när de andra sprungit ett varv. All in innebär att man springer alla banor på ett motionsområde, på Skutberget innebär det att om man springer alla så får man ihop 38 km. Jag är osäker på hur många som sprang hela men det kändes som det var färre än förra året. Jättetrevligt var det iaf och jag kommer absolut att vara med även nästa gång! På kvällen firade vi med säsongsavslutningsfest för bästa triathlonklubben! Trevligt att få se alla i civila kläder och inte bara i träningskläder!

Intervalldag!

Torsdagar är lika med intervalldag och idag var det riktigt tufft! Vi delade in oss i tre olika grupper efter vårt miltempo. Jag var i grupp C, det började med att vi sprang tre varv i 5 minuterstempo, sen sprang grupp A iväg i ett jäkla tempo och vi fortsatte i 5 minuters tills de kom ikapp då drog B iväg osv. Det innebar alltså att efter att man sprungit sin intervall var man tvungen att fortsätta springa i 5 minuterstempo! Ingen vila... Jobbigt men roligt! Å förresten, Irene Eklund var i hallen och tränade oxå. Ja inte med oss så klart men coolt ändå!

Funderingar

För 16 år sedan gjorde min skidtränare en Ironman, en Ironman, hur coolt som helst, vilken utmaning! Inte en tveksamhet att hon skulle klara det, hon som var så stark, så strukturerad och så seriös! 

Självklart fixade hon det oxå, ingen tvekan om det men det jag blev förvånad över idag när jag surfade runt ibland statistiken var att jag med knappt 250 träningstimmar innan loppet fixade det på 1 timme bättre än henne! Mina 250 timmar är inte ens hälften av hennes träningsmängd på ett år. Hur bra hade jag kunnat köra med samma träningsmängd? Nej, jag tänker inte försöka men jag blev ännu mer stollt över min egen prestation! Yeah I am an Ironwoman! 

Jag har vilodag idag och har endast bedrivit vardagsmotion i form av cykling till jobbet. I lördags var det en man som cyklade ner i en grop och dog, bara knappt 50 meter från den väg jag cyklar till jobbet :( Livet kan vara oväntat kort ibland och tar man verkligen vara på det?

I Alsterns dal

Söndagsmorgonen fick börja med en lugn cykeltur. Vi körde runt Alstern och Johan kände sig inte alls pigg så vi tog det lugnt och njöt av höstfärgerna dock med lite kalla fingar. Detta var den kallaste cykelturen sen i våras då man cyklade med frysta vattenflaskor. Jag tror inte det blir så jättemånga pass till med racern i år utan valet får då istället bli på om man ska skaffa trainer eller om det ska räcka med ett pass i våxnäshallen och nåt spinningpass. Minst en cykelresa ska försöka fås in i vinter oxå! Nästan bestämt en repris från i fjol till nån kanarieö vecka tre. Sen funderar Johan och jag på Mallorca i mars. Kanske man klarar sig ifrån trainer...

Bästa årstiden!

Tog en timmes "bondpermis" igår och stack ut på cykeln. Cyklade runt Kil i värsta bästa höstvädret, friskt men inte kallt och strålande sol och gula löv. Jag hade ett löjligt leende klistrat på läpparna i nästan två timmar, vilken ofantligt underbar känsla! Ville lixom bara cykla å cykla, absolut inte stanna å ta kort så nåt sånt bjuds ni inte på från gårdagen. När jag kom hem var det fortfarande ljust och jag ångrade lite att jag inte tagit vägen över Skived hem men nöjde mig och kunde nöjd slappa resten av kvällen! 

I dag bjöds det på den återkommande lördagslöpningen med härliga I2 gänget. Lördagar innebär distanspass på runt två mil med efterföljande fika. Dagens pass var på Skoghall med Glenn som värd, vi körde en 2varvsrunda så vi visste var vi hade varandra när vi delades in i naturliga grupper efter fart. Jag som enligt mitt träningsschema, vid distansträning, helst ska ligga på mina låga A1, och inte luras in på A2 som annars är så lätt när man springer i grupp, höll sistaplatsen med ett gött sällskap på 5 personer. När vi var framme kunde jag nöjt konstatera att jag hela passet på 1,50 legat inom min A1 zon, tur det är lite backar på Hammarö annars hade det inte gått ;)

Efter dusch bjöds det på ett val av morotskaka eller kladdkaka och givetvis slank båda ner! 

Brittsommarlycka

Skyndade hem från jobbet och kastade i mig maten som Johan hade redo, vi skulle nämligen ut och cykla! Få grensla Canyonen som jag inte suttit på sen 17 augusti! Jag hade ett väldigt bestyr att klä mig, trodde det skulle bli svinkallt men fick ta av mig västen efter knappt en kilometer, Johan bara skrattade åt mig... Först kändes det lite vingligt att cykla, cykeln följer ju varenda liten rörelse man gör till skillnad mot långfärdscykeln som mer är som en stor färja. Sen upptäckte jag hur den svarar på minsta lilla kraftspänning från benen, behövde knappt ta i för att ligga i 30. Jag tjöt ut ett glädjeskri och kunde inte sluta le, vilken otrolig känsla alltså! Vi cyklade runt Hammarö och så ut mot Takene för att kolla på lite skog, därute upptäckte vi att det mörknade snabbt och fick bråttom tillbaka. Inga lysen, knappt några reflexer och inte en tanke på att det blir mörkt så snabbt... Men vi hann in på cykelvägarna innan det blev farligt mörkt iaf. Väl hemma firade vi med äggmacka och oboy och nu sitter jag i soffan och längtar tills nästa cykeltur! Hoppas det är varmt några dagar till!