Att byta läkare

Jag har haft jätteångest för att byta läkare, jag har under hela mitt RA-liv haft samma huvudläkare men träffat på ett par stolpskott under vissa perioder då jag behövt få akutsprutor. Stolpskott kanske är taskigt men aldrig, inte ens när jag fick diagnosen har jag gråtit när jag gått ifrån dr H, men varje gång jag träffat nån annan har det slutat i tårar, oftast på grund av att de ifrågasatt mitt tränande. Så det var ett nervöst beslut jag tog för någon vecka sen när jag skrev till dr H och bad han flytta mig till Värmland, jag kände att nu har jag ju bott här i över 5 år å då borde jag nog kanske tillhöra dethär landstinget oxå.... 

Så ringde jag ju för att få en spruta och blev insatt på en akuttid, mycket anti satt jag i väntrummet, vilket tråkigt väntrum förresten! Hur stelt som helst, inga glada sköterskor som går i korridorerna bara vita tråkiga väggar och en liten kur där det satt nån å gömde sig, detta gjorde ju inte att jag kände mig mindre anti.... Så kommer läkaren, kollar på hälen å typ rycker på axlarna men ser allvarligt orolig ut när han ser min handled. Det som skulle ha blivit en akuttid blev en undersökning. Jag blev faktiskt lite orolig när han verkade så brydd över min handled, den har ju sett ut sådär i ett år, å hallå en dålig handled kan jag vel leva med men min häl, kolla på min häl!!! Den gör att jag inte kan springa!!! 

Han förklarade att han inte ville spruta hälen för det var liten risk att det skulle bli bra och stor risk att göra hälsenan försvagad. Han tycke istället att det skulle vara bättre med en kortisonkur på tre veckor å hoppas att både handled och hälsena blev bättre. Sen hade han en 10 minuters föreläsning om att den bästa medicinen man kunde ge sig själv var 1 timmes motion om dagen. Behöver jag säga att jag gillar denhär killen! :)