Jag tror det var nångång under hösten 2003 jag började känna det, värken i fingrarna, svårigheten att lyfta mjölkpaketet, stelheten. Jag hade precis brytit upp från ett mycket jobbigt förhållande och tänkte i början inte så mycket på smärtan.
Jag har alltid varit en överaktiv person, det finns inte många sporter som jag inte prövat på. Friidrott, cykling, fotboll, handboll, basket, simning, multisport och främst längdskidåkning.
När jag efter många om och men hamnade hos Reumatologen, låg inte vasaloppet många veckor bort och två månader bort låg TEA light, en minst 24 h lång multisporttävling. Jag tror jag minns att min läkare sa: -Inte kan du köra vasaloppet om ett par veckor. Han fick genast höra att det inte var ett alternativ att inte köra. Jag gick på en behandling med metothrexate och så fick jag några kortisonsprutor. Och nog körde jag vasaloppet, med ett rätt ok resultat. TEA var lite värre, jag fick väldigt låga blodvärden av metothrexaten. Dr H tyckte inte att jag skulle köra men han förstod nog att han inte skulle få mig att banga. 48 timmar senare krossade en utmattad men lycklig Sara mållinjen. Vissa etapper bara gick jag och sov, andra var jag rätt pigg å i mål jäkligt nöjd!
Nu efter ca 6 år tränar jag fortfarande, vad jag pysslar med beror lite på motivationen. Den går i vågor det gör smärtorna och svullnaden i lederna oxå. Just nu finns det inte en chans att klara att göra armhävningar och jag kan inte simma utan att tejpa handleden hårt.
Men utan träning är jag inte jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar