Mötte upp S på Arlanda, hon var den enda i gänget som inte skulle springa och laddade därför med ett glas cava. :) När vi kom fram till hotellet och de andra tjejerna visade det sig att hotellets frukost inte skulle öppna förrns kl 8 och vi startade kl 8.45 så K och J hade köpt yoghurt och bröd. Där sket sig min diet... men orkade inte krångla.
H mötte upp vid hotellet på morgonen och så sprang vi till start, de andra hade som mål att springa på mellan 2.20-2.30 jag tänkte att det fick bära eller brista och ställde mig i rygg på 2 timmarsballongen. Vi hann inte stå där många minutrar förrän starten gick och jag klistrade mig i ryggen på killen med ballongen, tänkte först hänga med 5 km men det blev snabbt 10 km och sedan 15 men vid 17 km kom en liten uppförsbacke och jag tog totalt slut. Men jag är supernöjd hade gått på vilja många kilometrar vid det laget och hälen gjorde sig påmind nästan varje steg. Jag hade dessutom knytit skon så hårt för att hälen skulle ligga inlindad å bra så foten knappt fick nåt blod :)
Det är första gången jag helt gått in i att springa och följa någon så, fördelen var att jag höll ett tempo jag aldrig skulle klarat annars och nackdelen att jag såg en röd tröja hela loppet och väldigt lite av omgivningen. Jag som brukar uppleva så mycket längst banan... Men det var en kul erfarenhet, nästa gång jag gör något sånt här igen så ska jag vara bättre förberedd så jag både kan hålla det tempot och se omgivningarna.
Men hur gick det då? Jag kom i mål på 2.01 och är precis hur nöjd som helst! Det ska knappt vara möjligt med min träningsmängd och min hälproblematik det senaste halvåret. Men don't try this at home som det sägs, jag kunde knappt ta mig tillbaka till hotellet och dagen efter var min gångstil mer likt en 100-årings.... Nu en vecka efteråt så känns det däremot bra och det är heller ingen skillnad på hälen, varken bättre eller sämre... Så jag fortsätter min diet och fortsätter med mina tåhävningar samt drömmer om nästa utmaning!
